I natt hade unghingstarna lite kul. Dörren till deras rasthage hade gått upp och de bestämde sig att hälsa på stona. Ungstona var begeistrade, deras mammor tyckte mindre om det. Det var mammornas skrek som väckte mig...

Jag trodde ju att något farligt hade hänt där nere så jag var ganska överraskad när jag sprang runt hörnet och rakt in i Tilberi som stod i mörkret framför balkongen. Sedan så såg jag våran fina unghästdisco under stjärnorna. De var tillräckligt upptagna med varandra så att man kunde springa och spänna lite snören här och där. När jag var nästan färdig med det och började undra hur många hästar det skulle vara i unghingstflocken så kom Trölli (som räknas som unghingst igen, han ska få mer mat, han pensionären) tillbaka. Han hade gått ut i den riktiga hagen för att äta och undrade nog lite var de andra hade tagit vägen. Det var lite svårt att övertyga hingstarna att gå hem utan tjej men så småningom följde de med. Under tiden som jag hade spänt snören hade jag tappat bort Isoföl men han kom faktiskt när jag ropade på honom. Synd att jag inte hade med några godis.

Imorse så kom Ari springandes och skrek att vi skulle komma ner. Då hade samma flock gett sig av igen, denna gång ut på gräsmattan. Jag hade säkrat dörren till rasthagen rejält i natt så nu var det en öppen grind i drivgången som de hittade på vägen ut. Unghingstar och vallacker utspridda över hela gräsmattan men det var bara att fånga in dem. De flesta följer ju med utan grimma, även de små. Skönt att de är så lugna... ;-)

Vi verkar ha någon tomte som går runt och öppnar dörrar under natten för igår var grinden i drivgången stängt när stona kom in och det är ingen som går förbi där under kvällen. Vi ska kanske börja ställa ut lite mjölk eller är det något annat som svenska tomtar gillar?

Jana