Nu till helgen ska vi för första gången vara en station i KRUT-rundan.  KRUT står för Konstföreningen i Ulvsbytrakten och det är ju klart att vi räknas också som konst. Det är ju inte bara teatern, utan även kostymerna, scenen och såklart det nya entrebygget som verkligen har gestaltats.

Utöver detta finns det ju en fotograf på gården som också skapar konst. Tycker inte han men tycker vi, så vi ska försöka övertala honom att ställa ut några bilder. ;-) Vi är alltså hur konstnärliga som helst.

Så kom allihopa och titta vad vi gör, framförallt den nya entren har blivit superfin. Kanske att någon kan lägga ut en bild här? I entren finns det inte bara utställningar av bilder och kostymer utan även en cafeteria med fina bakverk (ska försöka att skapa lite konst även där), korv och shaman-te.

Sedan spelar vi ju Hästfolkets Totem såklart båda dagar.

Ni är jättevälkomna allihopa!

Jana

Nää..det är inte mitt i teaterrepet..utan efteråt där jag gick och kollade var alla andra fanns som inte får vara med i ”Hästfolkets Totem”. Abbe och Cowboy hittade jag på scenen. De verkar veta att vi är därinne i ladan hela dagarna och repar.

Fullständig korkad, men alldeles fantastisk att även tuppen nu tycker om det att vara med. Cowboy brukar jag annars träffa på kvällen, när vi driver in hästarna. Det går ganska bra, Cowboy kan nämligen springa ”fot” och då är han inte i fara att bli nedtrampad av anländande hästflocken. Han är väldig ambitiös och har lärt sig en hel del freestyle-trick på nolltid (3 veckor;-)).

Cowboy är den första fågeln jag knyter en relation till (har möjligtvis att göra med upptäckten att mitt totemdjur tydligen är en fågel..). Jag hade inte alls ambitioner i den vägen tidigare, men nu är det bara så trevligt att träffa honom (och det tycker tydligen Cowboy också!J)

Ari (ungersk lantis;-))

Jag tror att det var vädret som orsakade det här:

Så höll de på i drygt 20 minuter...

In och ut, ut och in...

Fram och tillbaka...

Men kul hade dem.

Jana ;-)

Jag hade tänkt att filma hur fint Vanda reagerar på inkallningen nuförtiden. De som har följt blogget vet att jag haft lite svårigheter med detta (Vanda är för gärna i skogen och nosar och springer...och då är jag tämligen ointressant). Jag fick först inse att det inte är hela livet om en hund inte lyssna, sen låta bli att öva slaviskt på just detta moment och ha mer kul med henne hemma. Nu, när vi har gått genom hela processen, blev det omöjligt att filma inkallningen. Vanda var aldrig tillräckligt långt borta J, på den här snudden (som jag inte lyckats ladda upp, grrrrh) har hon inte väntat på att jag skulle ropa på henne utan kom när jag sa ”Abbe, kom!”

Därför kommer här istället två helt vanliga filmer om två helt vanliga hundar på sin morgonpromenad (och tro inte att jag inte är stolt att ha två helt vanliga hundar nu..;-))

..eller så kommer det bara en film (jag klarar inte you-tube-grejen så bra), där hundarna sitter på trästubbar,. De behöver än så länge lite guidning ibland (andra dagar sitter de bara på stubbarna och väntar på mig)..ni får bortse ifrån konstiga röst- och teckenkommandon, jag kan inte heller ändra tonen i mina filmer L.

Ari

Igår gick årets tredje premiär av stapeln. För några veckor sedan hade "Fidos Picknick" premiär, i förrgår var det första gången vi visade årets eldshow och igår debuterade Hathil Helgesson i veteranklassen i agility. ;-)

Den där premiären var länge inväntad, närmare sagt hade jag börjat annonsera den för sex år sedan. Veteranklassen i Tyskland är - frivilligt - för hundar från sex år och uppåt och kännetecknas av bl a en lägre hopphöjd och att slalomen inte är med. Eftersom min agilitystjärna hade hunnit fylla fem år utan att lära sig slalom på ett eller annat sätt (och vi har testat nästan alla varianter) hotade jag med att tävlingsdebutera direkt i veteranklassen. Han klarade av sin första tävlingsslalom några månader senare, efter en hel sommar med alleslalomträning VARJE dag.

Sedan infördes veteranklassen på Karlstad BK:s inofficiella tävlingar: Mastersklass heter den här. Det är ju varken bilar eller krigsveteraner som ska starta utan de mest erfarna och proffsiga hundar. ;-) Varje år funderade jag om Hathil skulle bli en master och eftersom han fortfarande tävlade officiellt fick han ändå starta i den vanliga öppna klassen. Nu är han elva år gammal och agilitypensionerades slutgilitigt i februari. Igår fick han alltså äntligen starta som master och kolla vad kul han hade med ett kortare långhopp:

Foto: Anita Axelsson

Det var överhuvudtaget ett glatt gäng pensionärer som fick hoppa lite hinder igår. Så mycket skall hördes nog inte under resten av tävlingen, dessa glada tokar. På tyska heter det "Je oller, desto doller" och detta stämmer verkligen för både Hathil och Wilma.

Kan det inte bli fler mastersklasser snart i Värmland?

Jana, agilitygalningsägare