Teater och träning på Isgård

Alla inlägg under juli 2008

Vår Trölli blir gammal..snart fyller han 30 år. Han är fortfarande frisk och hänger med men som sparringspartner för vuxna voltigörer är han kanske inte mera så lämplig framöver. Det betyder att vi behöver en ny voltigehäst så småningom. Gärna större än en islänning och bredare. Och dessutom lugn och charmig och villig att springa runt på volter, gärna i bekväm galopp. En häst precis som Trölli, bara lite stabilare, yngre och vackrare ;-).
Jag fick inse att såna hästar inte växer på träd..ett tag trodde jag att Ann-Louise (hästochhund) hade hittat en sådan och blev lite avis tills jag såg att Loke är till och med mindre än Trölli ;-).
Men nu ser det alltså ut som om jag har hittat en lämplig kandidat. En ettårig Tinker-hingst som tydligen skall bli över 150 cm mankhöjd.. .Tristan..som förhoppningsvis blir som holländska hingsten Pitalo på bilden längst ner och är dessutom snäll och har prima gångarter.
MEN..han bor i Danmark. Det ligger ju inte precis i grannskapet. Fast Danmark är inte ens så långt borta som Norrland och skulle vi åka dit för att titta på Tristan har vi säkert släpet påkopplat.
Vi får se..egentligen är vi ju ute efter en redan färdig häst, som dessutom är oförstörd och inte för dyr heller ;-)

Ari (väldigt förtjust i tinker-rasen nuförtiden)


Ha, full fart på alla bloggar nu, med två stycken som ska redovisa en hel helg plus måndagkväll med repetitioner.

Här kommer en liten film från lördagen. Vi tränar olika scener med och utan djur. Kommer säkert att bli hur häftigt som helst sedan. När vi har kostymer på oss och slipper gå runt med alla möjliga improviserade solskyddshattar. Det var ca 30 grader i skuggan och mycket varmare ute i solen, vilket är förstås förklaringen till dessa konstiga kameravinklar (kameran trivs inte bra i solen, den går sönder då).

Hier haben wir ein bisschen Krabat geübt. Die komische Bildqualität liegt daran, dass man nach wie vor mit Sigurds alter Digitalkamera aufnimmt, und die komischen Einstellungen liegen daran, dass die Kamera nicht in die unglaublich heiße Sonne wollte.

Jana

Eller bättre sagt: Svana- Anki- Ari-träning...alla tre damer (;-)) i sina bästa år med en del erfarenhet i bagaget.

Så här är läget: jag (Ari) behöver till "Krabat"-föreställningen en inkörd häst som ska dra en vagn in på scen, stå stilla där och på en signal gå ut igen. Hästen får ha med sig en kusk (naturligtvis, tänker man..fast det inte är så självklart här på Isgård).

Det betyder i klartext att Svana, som förra året fick lära sig att sparka med framhovarna och stegra sig nu ska bli inkörd. Kan icke vara så svårt, tänkte jag. Svana är 20 år, snäll och sansad, är riden på akademiskt sätt och kan därmed alla hjälper. Det svåraste skulle nog vara att Anki skulle komma ihåg hur man klär på en körhäst (massvis med remmar och spännen, både fram och bak).

Men redan i början av inkörningen gick det inte alls som jag förväntade mig. Svana kunde nämligen inte bli tomkörd än, hon bara vände och snurrade och tittade oförstående på oss. Under några träningspass lärde hon sig detta och även att dra runt ett däck (besvärligt i början, snören längs med benen och motstånd framför bringan..). Sen var alla överens om detta och Anki kunde köra runt med Svana och däcket på hela gården. Där hade vi fått tillbaka den hästen som på lättaste hjälper utför allt man önskar sig.

Kanon, tänkte jag, nu behöver Svana bara lära sig att även rockarden är fullständig ofarlig och vi kan ge oss ut på picknick-turer, Svana, Anki och jag.

Så fel jag hade! Visserligen har hästen akcepterat vagnen och vi kunde gå runt i paddocken med Anki framför Svana och mig bakom vagnen med tyglarna. Men när vi skulle sätta ihop allt hästen hade lärt sig, går själv framför däcket + drar en vagn, hände det. När Svana stod inspänt och jag gav signalen till avfärd gick hästen inte alls fram utan bara stod där som fastklistrad. När jag manade på henne började hon backa (med vagn, grrr). Jag blev lite stressad, man vill ju inte bli inklämd mellan vagn och staket eller att det hela viker ihop sig.

Ok, tänkte den dumma crossover-tränaren som jag fortfarande kan vara, jag måste nog ha med en piska för att hästen ska sätta igång. Hämtar piskan, smackar på..och..Svana stegrar sig!! Jag har inte slagit henne utan bara gjort det vi gjorde i alla år för att sätta igång en häst..och klok som man är slutar man ju inte där utan testar ett par gånger till med samma resultat!

Först då tog jag en paus för att fundera lite. Varför går hästen inte framåt? Fattar hon inte mina signaler som vi har använt tusentals gånger fast inte i denna situation? Skulle det verkligen vara så svårt för henne att transferera redan inlärda hjälper?

Medan Anki och jag stod var för sig och funderade och Svana stod fortfarande inspänt framför vagnen hände det nånting. Svana började öppna och stänga munnen, hon gjorde "fisken". Hennes första trick som hon hade lärt sig när hon stod i sjukbox och hade tråkigt. Hon funderade tydligen också och började erbjuda inlärda trick..som "fisken" och (kan det verkligen vara så?) "stegringen". Tänk, om det inte ens är någon protest när hon står på bakbenen?

Ok, vi tänkte om..Anki hämtade klickern och vi bara inväntade (inga hjälper alls) att Svana skulle åtminston luta sig framåt. Det tog tid tills hon vågade prova sig fram igen, det hade tydligen varit för mycket press innan :-(. Men efter ett par minuter kom de, de första tvekande stegen framåt. KLICK, MAT!

Efter typ 10 klick gick det vägen..nu går hon gladeligen fram med vagnen bara vi inte använder de gamla signalerna. Men även detta kommer säkert att gå i framtiden. Svana behöver bara lite tid på sig.

Jag kände mig väldig dum efteråt. Efter allt jag hade lärt mig ramlar jag fortfarande tillbaka i gamla beteendemönster..hästen går inte framåt-hämtar piska. Och ännu bättre, vi var ju två personer, även Anki hade hamnat i samma tänkandet.

Det är verkligen otroligt vilken tid det tar att förändra beteenden. Särskilt beteenden som blev positiv förstärkt tusentals gånger. 99 procent av alla hästar man hade lärt på detta viset hade ju gått framåt (resterande 1 procent var stöniga, dumma åsnor!).

Jag skäms. Det enda positiva: jag märker att jag tar pausen allt snabbare när någonting inte funkar. Endast när jag börjar TÄNKA kan jag ändra invanda beteenden.

Tillägg: Det är inte första gången jag kör in en häst och jag vet att vi borde ge ut oss på grusväger med Svana, vagn och gärna ett par andra hästar. Där är det ju mycket enklare för hästen att tänka framåt. Men..vi bor utmed en trafikerad väg, jag vill inte hamna bredvid en långtrådere med en häst som bara är en aning otrygg med vagnsituationen.

Ari

Jag har fått order att lägga ut dessa två bilder som en quiz. Ni ska alltså gissa vad Ari håller på med här. Jag medger att om man bara titta på första bilden är det kanske lite svårt att veta vad det handlar om:



Men nu lägger jag ut andra bilden med de färdiga produkterna och då är jag bombsäker att ni vet vad hon gör. Ari påstår att ni har ingen chans alls och att ingen kommer att gissa det. Så släng iväg en kommentar med det rätta svaret, det är inte så svårt.



Diesmal sollt Ihr raten, was Ari hier herstellt. Ist gar nicht so schwer, die richtige Antwort einfach als Kommentar abschicken.

Jana

Nu är jag inte bara hemma igen men även online igen. Sigurd har lyckats få tag i ett nytt modem, vilket verkar vara svårt i sommaråskans Sverige.

Och så är (nästan?) allt undanstädat efter Sveriges största agilitytävling som råkade gå av stapeln i Skutberget i Karlstad. När vi började planera för en fyra-dagars-tävling räknade några få av oss med att det kanske skulle bli fler än 1 500 starter om dagen. Nu blev det 2 000 starter, dvs 1 000 ekipage, en ny rekord. Tävlingen arrangerades av sex klubbar från Värmland, ett län som hittills bara kunde betecknas som agilityöken. Det fanns några få oaser – Karlstad, Kil och Arvika – som brukade arrangera mindre tävlingar men annars var det här en vit fläck på agilitykartan. Jag tror att det har blivit annorlunda nu. ;-)



Bilden har jag förresten snodd från Anitas hemsida eftersom jag helt enkelt inte hann kidnappa en helikopter under tävlingen. ;-) Hur som helst var det mycket annat att göra veckorna innan och man hann knappt träna sitt eget djur. Lite trick som kanske behövs till teatern men definitivt ingen agilityträning. Sådant ska en funktionärshund kunna lösa med sin erfarenhet. Erfaren är min hund med sina tio år utan tvivel. Han är kanske inte så snabbt som han brukade vara och på kvällen är han minsann trött i benen så att han river en del i hoppklasserna, men huvudsaken är att funktionärshunden får komma ut och vara med ett tag istället för att vänta i bilen. Och vad gör funktionärshunden? Han tar alla kontaktfält (nu, äntligen!) och reagerar kanonbra på all handling. Vilken hund! Han tycker så mycket om agility. Finns inte mycket som är bättre, påstår han (som inte får spela frisbee). Tyvärr hänger funktionärsmatte inte riktigt med i svängarna och så får vi i alla lopp den nu så kallade ”standardvägran pga sabbat byte”. Det som man har fått lära sig är att man har en kanonhund som alltid ställer upp för en, vad man än gör. Eller visste jag det redan? Här har ni i alla fall ett kort på en överlycklig hund i en agilityklass där han för övrigt kom på sjuttonde plats av 123 med mina fem fel.



Det finns flera bilder till av en skrattande hund bland en massa hinder. Man skulle köra mycket mer agility. Fast kanske i mediumklassen. Lutar starkt åt en veteranklass med lägre hinder på den nästa inofficiella tävlingen i Karlstad. ;-)

Jana



Här kommer filmen som nästan hade saboterats av åskan. Men nu har datorn hämtad sig och jag kommer aldrig mer att tro att ett åskväder som fortfarande är flera mil borta inte kan slå ut två datorer...

Början kan förefalla bekant men nu är även några scener från föreställningen med.

Jana 


Den här veckan har gått fort. Idag var det avslutning på sommarlägret och nu är det väldigt tyst på gården. Föreställningen, som förresten hade temat "Cirkus med Harry Potter och hans vänner", gick kanonbra. En liten film är på g, som vanligt spelat in med Sigurd gamla digitala fotokamera, superproffsigt.

Tyvärr har jag inte så många kort på föreställningen så vi skulle vara tacksamt för komplettering utifrån. Det är främst bilder på parakrobatiken och Hagrid med sin hund som efterlyses samt början och slutet på föreställningen (jag hinner inte med allt samtidigt). Någon som har tagit kort på det och kan maila över dem?

Under tiden har jag börjat sätta ihop en bildergalleri om hela lägret. De första två dagarna finns redan här.


Jana


En liten, snabbt ihopslängd film från igår, det är poj och ponnybrännboll som gäller...

Jana 

Presentation

Omröstning

Vad ska finnas i en godispåse här på gården?
 Allt från karamellkungen
 Ekologiska godis, även om de är dyra
 Hemlagad med bara lite socker
 En blandning av allt är bäst
 Jag bryr mig inte

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards