Föreställning nummer två gick oerhört mycket bättre. Lite förändringar här och där............lite förändring av musiken gjorde att tempot blev lite högre, bort med några scener m.m Helt plötsligt har vi en föreställning som är lagom lång. Att göra en föreställning tillsammans med detta gäng är så himla kul. Alla är engegerade och alla kände nog att förändringaran vi gjort under veckan lyfte föreställningen rejält. Så här mycket ändringar hade vi inte klarat av tidigare år. Det hade blivit vilda protester! Men inte i år. Alla är med och bidrar till förbättringar. Häftig känsla att få vara en del i detta. 

Eva/Juro + Sokrates

Varför går min hund alltid och dricker vatten när jag plockar fram dammsugaren? Det är en fråga som jag har grubblat över i typ två eller tre år. Någon vacker dag la jag märke till att han gick fram till vattenskålen vartenda gång jag började dammsuga. Vad är det för konstigt beteende? Varför gör han det? Han är inte rädd för dammsugaren eller ens stressad av den, det var jag säker på. Jag kom inte på någon förklaring, hade ingen aning alls.

Fram tills ikväll när jag för första gången satte ihop det till en hel mening på tyska och talade ut den högt. Då kom jag på det: det låter ju likadant. Dammsuga - Staub saugen, dricka vatten - Wasser saufen. Saugen - saufen! Kan han ha blandat ihop det? Har jag några gånger berättad för honom att jag kommer att dammsuga och han har misstolkat det? Det är den enda förklaringen som jag har.

Men hur kan man använda sådant i träningen? För det här är nog ett av våra säkraste beteenden: Jag rör dammsugaren - hunden dricker vatten. Det behöver inte ens vara vatten kvar i skålen, då slicker han rent och sedan ber han om mer vatten ("Om du tänker fortsätta dammsuga behöver jag faktiskt ha lite mer vatten..."). Funkar bombsäkert, med och utan störningar, alltid. ;-) Jag vill ha fler beteenden i den kvaliten...

Jana

Ett freestyle-problem: När hunden hoppar i sidled (”Zipp!” åt vänster, ”Zopp!” åt höger) ser det ut som om han skulle hoppa mot föraren eftersom hunden tycker om att utföra övningen tätt intill föraren. Det var inte meningen. Hunden hoppar väldigt snyggt åt sidan men effekten är borta. Vad ska man göra för att få hunden längre bort så att folk fattar vad han gör?

Belöna längre bort? Har jag försökt i flera månader nu, funkar inte. Han backar för att plocka upp godbiten och sedan hoppar han framåt. Det har faktiskt blivit värre.

Strunta i effekten eller hela övningen? Nääää, för roligt. Dessutom tycker han verkligen om att zippa och zoppa.

Vi har alltså testat ”Zipp-anläggningen”, bestående av tre kompostgaller och den vita tältpinnen som han har lärt sig med från början:

Nu kan föraren bekvämt stå bakom gallret, till och med med kamera i handen (skulle man annars inte våga).

”Zipp!”

"Zopp!"

Yepp, sidled blir det...

Jana

Jag fick inse att inte alla hästar hade varit med på teatern förra året. De spelar så bra att man glömmer bort att de inte är vana. Allt funkar ju perfekt i dagsljus utan strålkastare, blixtljus, elddemonstrationer eller publik (;-)).

Kvällsträning har vi redan haft en gång med belysning och det gick rätt bra. Lille Maus är ju en rätt försiktig häst, väldigt mån om att inte sätta fötterna nånstans där man inte är bergis på att det är fast mark. Sokki har lite problem när man slänger runt eld, det brusar och susar för mycket och gamle Trölli är lite oberäkelig i mina ögon. Han har bestämt det mesta i sitt liv själv (nej, du ska inte duscha mig..nej, jag vill inte ha flugmedel-spray..det här diket är för djupt..osv, lite som en åsna;-).

Nu, ett par dagar före premiären tänkte vi börja miljöträningen. Lite sent kan man tro..

Vi band alltså upp dessa tre hästar (begränsade valmöjligheten) och började först gå runt med en fackla och sen snurra den. Klart, att hästarna blev lite stressade, men för det fallet hade vi förberedd müsli-foder åt dem. En fackla brinner i typ två minuter, längre tog det inte för hästarna att lugna sig. Eldrepet som vi tog fram direkt därefter ger större lagor och brinner ungefär lika länge. Hästarna lugnade sig lika snabbt. Halvtimmes paus, sen upprepade vi proceduren med eldrepet. I det här läget betydde brusande eld redan mat. På kvällen kunde de redan stå still på sina platser i paddocken medan vi spelade oss genom hela eldshowen. Även den här gången med mat till hästarna. Färdig! :-))

Klart, för att verkligen inte bry sig, även om elden finns bakom de och oavsett vad vi gör tar det lite längre tid att vänja sig. Men det hästarna kan nu räcker till årets föreställning. Jag hade planerat fem dagar för att träna de...

Gamle Trölli brydde sig förresten inte alls om elden, han verkar bara tycka att det är intressant. Han undrade mest varför han fick mat..han hade ju inte gjort någonting?? (Han är i det här läget en sann klickerhäst, som älskar att vara till lags..även om han inte är snabbaste hästen, är han säkert snabbaste 29-åringen). Förra året hade Trölli inte velat vara med på voltige under föreställningarna, det var för svårt att springa runt i nästan helmörker med lite stressade voltigörer..

Vi får se hur det går i kväll under genrepet, som sagt, jag vet aldrig riktigt var jag ha Trölli..men det räcker ju att Jonathan vet det ;-)

Ari 

Ibland kommer jag ut en stund och sedan har jag kul att titta på! Och så hämtar jag kameran så att ni också kan titta på. Bilderna ligger HÄR.

Jana ;-)

... från sommarlägret finns HÄR.

Jana ;-)

Och ni som trodde att Maus var liten... ;-)

Inte så mycket man hinner med just nu. Inte med ett sommarläger på gång när man dessutom har teaterrepetitioner varje kväll. Jag har i alla fall hunnit slänga ut några fler bilder här:

Bilder

Nu ska jag ut med dem andra "vuxna" i regn och mörker för att repa andra året på kvarnen medan barnen tillverkar något till fredagen tillsammans med Johanna där nere. De är några fler än förra gången, några fler som sover över och så är de lite livligare. Ganska kul, de är med på allt och tycker att det är roligt. På de första två dagarna har vi alltså hunnit med mycket voltige, akrobatik, jonglering, ridning, bollspel, en badutflykt, korvgrillning och så några lekar.  Dessutom får vi allt fler tomtar här på gården som städar, mockar, lagar staket, diska alla sina grejer själv osv.   Men det där systemet där vi byter hjälp mot pärlor och dem byter pärlor mot något kult förklarar jag någon annan gång. Nu har de bara tre minuter kvar innan det ska vara tyst och mörkt där nere. Ska nog kolla om det verkligen är så... ;-)

Vem skulle ha trodd att en artikel i New York Times Fashion & Style bilagan kunde vara lämplig för våran blogg? Men det är den. Läs och njut alla ni som har undrat hur man får en make att plocka upp sina strumpor från golvet eller en sambo att komma i tid till ett möte.

Det var förresten Lillebrorsan som mailade länken till mig. 

Jana ;-)