Abbe och Hathil är anmälda till freestyle-tävlingen. På halloween..dessutom. Då kan man ha vilka roliga koreografier som helst med zombier(?), galna pumpor eller andra spökiga saker. Jana gjorde lätt för sig och plockade fram Voodooskrämmans "gör-om-hund-till-zombihund"-nummer. Rätt kul till Screaming J. Hawkins låt: "I put a spell on you".

Jag har funderat länge..valet stod mellan en zombi-låt (Dark nights ur ”From dust till dawn”), ”Ghostbusters” eller låten, vi redan hade jobbat med lite gran.

Jag har tittat på Abbe..hans uttryck och rörelsemönster...och bestämt mig för gamla låten. Nåt spökaktig är nog inte det rätta för lille kanonkulan. Det är nämligen omöjligt att hålla sig för skratt när Abbe sätter igång. Sen idag är även koreografin färdig och det gäller bara att öva de enskilda bitarna.

Vanda övar också på freestyle och skulle egentligen kunna visa upp en egen koreografi om hon inte hade mig som danspartner (fullständig omöjligt att komma ihåg två NYA koreografier på en tävling). Hon får vänta tills våren.

Här kommer några kort från träningspasset (kanske att jag lägga in en video när allt funkar..).

Ari

Det är otroligt kul med kurser! Man kam lära sig hemskt mycket och man får nya idéer som man bara måste testa. Ibland är det ännu mer kul och en deltagare på en kurs som man ger själv kommer på en jättebra idé som man sedan kan sno. ;-)

Denna gång var det en kursdeltagare på min rallylydnadskurs som påbörjade det hela med en kanonidé. Jag hade bett dem att lista upp belöningar och rangordna dessa efter värdet för hunden. Det fanns helt klart några som sa att deras hundar inte var intresserade i leksaker och jag lovade att vi skulle jobba lite med detta på ett annat tillfälle. Lite senare kom en av dem fram och sa att hon hade kommit på att hennes hund faktiskt älskade en tovad blomkruka. Hunden hade snodd den flera gånger från fönsterbrädet. Deltagaren tänkte alltså tova en hundleksak. Vilken rolig och smart idé! Jag funderade genast på att också tova en leksak.

Ari har ju tovad i flera veckor nu och tycker det är kul men jag hade inte testad eftersom jag inte ville ha någon prydnadsgrej och kom inte på något annat projekt. Men en hundleksak är faktiskt jättepraktiskt. Det var bara själva konstruktionen som fattades. Den ska ju hålla när en briardblandning leker med den. Planen fick alltså vänta tills vi hittar något lämpligt.

På lördagen började äntligen agilitytävlingsinstruktörsutbildningen. Hur kul som helst! Det är Anita Axelsson som håller kursen och då vet man ju att man lär sig massvis med nya roliga grejer. Vi pratade en hel del om belöningar och motivation. Hon visade bland annat att det är bra att ha två leksaker som är precis likvärdiga så att man kan byta ut dem mot varandra. Ja, det är egentligen självklart men hur många av oss köper leksaker parvis? Så att man alltid har två som är precis lika. Hon hade bland annat två lika kampleksaker i jätteskön fårskinn. Okej, i sheltiestorlek, skulle aldrig överleva en Hathil. Men konstruktionen dög bra! En skinnbit i mitten där fårullen sitter fast i. Det är ju så fåren producerar den. Oftast. Om man inte klipper dem. Våra gästfår är dock klippta och vi fick ha all ull! Men om man tovar in en skinnbit i en massa lösull, kanske?

Another great idea in action:

Det som är extra smart med den här varianten är att vi använder otvättad fårull, direkt ur hagen typ. Det här blir världens roligaste och godaste leksak. Sheep-flavoured, your dog will love it! 100 % miljövänlig dessutom...

Det hela borde hålla även med en kamphund som biter sig fast i den. Den verkar vara ganska stabilt redan nu och då är den inte ens färdig. Tovan är ju som bekant – i alla fall till alla som någonsin har haft en långhårig hund – den mest stabila förbindelsen som finns i naturen. Undrar varför inte industrin har upptäckt det för sig. De bygger ju robotrar efter insekter och använder lotuseffekten i allt från utefärg till outdoorplagg. Varför inte tovade industrilänkar? Billig, miljövänlig, stabil men ändå smidig. Skulle kankse marknadsföra det hela...

Jana

Vi har typ 50 kort på Socki som landar på pallen med bakbenen långt under sig. Han har fått för sig att det är gôrrolig att hoppa upp med först fram- och sen bakbenen. Det gör det hela till en avancerad övning om pallarna är blöta och därmed halkiga. Man behöver ha rätt bra kroppskontroll då..och det har lilla hästen! Hans ben får nästan plats på ett frimärke..och han landar mjukt, mjukt (efter att ha suttit på rumpan en gång ;-))

Ari igen 

Det snackas väldigt mycket om hästens samling och undertramp om man råkar hamna i kontakt med "vanlig" islandshästfolk här i Värmland. Och det är ju ett viktigt tema såklart..utan samling och bärighet klarar hästen inte av att bära ryttarens vikt utan att bli skadat på sikt. Så långt är vi eniga..åsikterna börjar skilja sig när man diskuterar vägen dit (till en samlad häst).

Efter att ha tittat ingående på Alexander Nevzorovs filmer har vi förstått att skillnaden mellan häst- och hundträning är marginellt. Det finns såväl väldig lydiga hundar som hästar som har tränats med positiv bestraffning resp negativ förstärkning. Men vilken skillnad till de andra, de som har lärt sig med positiv förstärkning..de är så mycket mera ”på”! De vill ju tränar och delta aktivt med både knopp och kropp.

Alexander bara leker med sina hästar och förstärker emellanåt alla rörelser som gör hästen starkare och mera bärig. Hans hästar är otrolig välskolade och utstrålar en sån glädje att man verkligen ser skillnaden (visst ser de ut som vilken hoppande, studsande glädjestrålande hund som helst!)

I hundvärlden verkar det ske samma utveckling (se Linas blogg).

Vi är alltså och leker mest med djuren nuförtiden..Det är ursinnig rolig och man får det här till exempel:

skrev Ari (istället för Eva, som inte har tillgång till korten)

Eller också sover de...

Jana ;-)