Cordeon är ett snöre som hästarna bär runt halsen. Med den är det fortfarande möjligt att ge distinkta signaler fast man inte har träns eller grimma.

Om man då behöver..på den nivån vi befinner oss nu räcker det väl med handsignaler. Jag pekar (och det gör att jag vänder mig korrekt) och jag lägger handen intill bogen för mera eftergift ..men om man vill ha mera resning och sen länger halsen kan det väl vara smart att använda cordeon.

Handsignaler fungerar inte heller om man är tvungen (fegis-Ari) att hålla i sig i snabbare gångarter..det misstolkar nämligen hästarna, bägge, såväl Hamar som Björk. Då är det enklare med en hand i manen och den andra håller cordeon.

Slutäntligen, om man är en superskicklig ryttare, behöver man väl inte cordeon heller. Då följer hästen nämligen ryttarens vikt endast! Men det kräver då att man ALLTID sitter korrekt och lägger till viktsignalen till övningarna på ett tydligt sätt. Det kan inte jag (än;-))).

Just nu håller vi på med cordeo-signaler..endast höger och vänster (som indirekt tygeltag). Björk vet precis hur det funkar och är VÄLDIG föjlsam. Hamar fattar INTE, fast vi över samma signaler från backen miljoner gånger innan jag sitter upp (och de här signalerna var det första jag lärde honom när jag fick honom för 9 år sen). Jag har bett Jana om hjälp..det ordnar sig nog..:-))

Här är en länk till cordeo-mästaren

Ari

Ps: kolla teaterblogget, där kan man beundrar oss i Rocky Horror-utstyrsel (nätstrumpor och sånt..);-)

Det går framåt, sakta med säkert. Ibland har vi värsta skrikattacker men jag har märkt att han allt oftare slutar skälla för att kolla om jag inte vill ta tag i en klicker. Ibland är han till och med helt tyst fastän det springer folk på vinden och så tittar han uppfordrande på mig: "Hey! Det är folk där ute och jag är helt tyst! Hallå!! Godis!!!" Fattar jag inte - för att jag inte tränar hund 24 timmar om dagen och ibland tänker på något annat - då börjar han småmorra lite. "Skvallrar" han?

Jag är nu ganska säker på att det blir bra. Bara jag fortsätter. Får inte glömma bort det...

Jana

PS: Jag har dessutom fått en katt-beundrare. Det är jag som ge dem mest godis för att de sätter sig på ställen där de ska vara. Istället för att hoppa upp på bordet och sno hundmaten ska de sätta i i farstun. Hos oss är det nämligen precis tvärtom än hos t ex Maria Y: Hundmaten uppe, katterna på golvet. ;-)

Sedan så har jag den stora fördelen att jag bor i ett Briard-fritt rum. Det är nämligen den katten som ibland får stryk för att han missköter sig i briardögon (största felet var nog att han blev född, påstår Briarden). Med Hathil kan han däremot ligga rygg mot rygg på golvet. Just nu tycker han alltså ganska mycket om mig och mitt rum så att han gärna följer med mig. Ändå blev jag lätt förvånad när jag idag märkte för första gången att han förstår ett riktigt ord. Han kan sitt namn och så kommer han på "Pssspssspsss" men idag flög huvudet runt och han stirrade på mig när jag sa ett visst ord. Katten kan sitt första ord! Så stolt man blir. ;-)  Intressant nog är det precis samma ord som Maus (en Islandshäst) hade lärt sig. Ordet heter "Kex". ;-)

Hästarna och jag tränar varje morgon..fortfarande! Så länge har det sällan hållit i sig med mina goda ambitioner. Det hänger väl ihop med att träningen är såå kul och att hästarna faktiskt påminner mig om träningspassen varje morgon.

De står vid grinden och gnägger förtjust när jag äntligen öppnar. Det är dessutom rätt enkelt, vi behöver ingen förberedning eller grimma eller nåt..jag öppnar grinden och hästen i fråga springer ut och mot paddocken.

Inte utan att ger mig några föreslag på vad jag redan på vägen kunde klicka på: Hamar vill helst gå spansk skritt (i marsch-takt, dvs varannat steg samma ben upp ;-)) och om jag inte hänga med på det (jag SKA härma) provar han fortfarande att backa...

Björk vill helst att det går fort, vi travar och stannar och travar..

Tristan brukar bli ganska exalterad de få gångarna han får följa med ut..och då gör han allt han kan samtidigt ;-) huvud upp och huvud ner, sidled åt ena och andra hålet, fram- och bakdelsvändningar (fast det är svårt om jag rör mig framåt..) osv.

Väl i paddocken brukar vi göra först det som krävs mest tankeverksamhet och efteråt bara sånt som vi redan kan och har kul med. Ridningen har på sistone avancerad till andra kategorin :-)). Hamar och Björk springer sidleds mot trappan eller pallen, där väntar de att jag kliver upp och sen kör vi några övningar.

Särskild Hamar har blivit rätt så förtjust i ridningen sen han har upptäckt att samma klickersystem gäller även då. Han har kommit på att det är någonting han ska lista ut (länga halsen t ex) och att han får klick vartendaenda gång då! KUUL!

Jag ska bara inte be om för många saker samtidigt. Ibland sitter jag nämligen där och tycker att han (eller Björk) ska samtidigt travar, bogen mera in, länga halsen och mera undertramp sen..det är alldeles för höga kriteria! Då vet han inte längre vad klicket gällde för..fast han gör ju rätt, men det är betydligt mindre kul för honom.

Bägge hästar kan nu handtarget och det betyder att jag i värsta fall kan peka åt det hållet vi ska..ibland blir det för många krusiduller (öppna, öppna, sluta, öppna;-) annars, vi rider nämligen fortfarande utan träns, grimma eller cordeo..fast cordeon ska jag öva med lite mera).

När Björk tycker att jag har suttit på henne tillräckligt länge ställer hon sig intill trappan, så att jag ska kliva av (jag brukar hoppa ner, men det kan hon jo inte visa mig).

Det var länge sen vi filmade eller tog kort..

men jag har hittat en rolig filmsnudd på min väg genom cyberspacen. De verkar veta vad "klick" betyder, dessa Clydesdale-hästar, som Budweiser-bryggeriet äger!

Ari