Vi har varken haft tillgång till internet eller fotograf...så det blev inte så mycket bloggandet ... Hundarna tränar sig själva i trädgården och Socki föreslog diskrimineringsövningar idag..

Mera följer..

Ari

Vad gör man när det har snöat? Jo, man leker i snön. Hästar hundar och människor leker, var och en på sitt sätt. Jag brukar försöka förstå hur hästar leker, men idag ville jag visa Jonakur hur människor leker. Jag byggde en snögubbe i padocken tillsammans med min häst. Jag tror han vet hur man gör nu för han följde med i allt jag gjorde. Vi avslutade bygget med att sätta min mössa på gubbens huvud. Då kom Ari med kameran i högsta hugg och Jonakur passade på att visa det vi har tränat, nämligen lyfta ett framben och hålla stilla. Första benlyftet kapade snögubbens mage. Aj! sa gubben. Oj, sa vi. Nästa benlyft fastnade i ett av däcken. Skraj! sa Jonakur. Oj! sa vi. Summering: Vi hade ett jätteroligt tränings/lek-pass tillsammans.

Sedan var det dags för Sokrates att bekanta sig med padockens nya gäst. Jag släppte honom för att se vad som hände. Min kreative häst tog genast fram sina gamla Balrog-takter (trodde nog att det var en hobbit), sprang fram till snögubben och slet av honom mössan och ville ge den till mig(påminner om andra grejer vi har tränat). Sedan knockade han gubben så huvudet flög av.

Snögubben blev räddad och fick tillbaks sitt huvud, så nu väntar jag med spänning på vad övriga hästar tycker om vårt bygge. Aris bild visar vår Jonakur med sin snögubbe. Tyvärr kom inte benlyften med på bild

Eva

Eva och Jonakur bygger en snögubbe istället för mera "ordentlig" träning :-)), hon kan berätta själv vad som hände sen :-):-)

Ari vid telefonkameran

Egentligen hade jag bestämt att det skulle dokumenteras hur fint Hamar följer mina händer i sidled. Han kommer, skapar en mjuk kontakt med bogen och höften och sedan dansar vi. 3 steg åt vänster, 1 åt höger, 2 åt vänster, 5 eller mer i högre fart mot höger och så vidare. Kul med en så stor danspartner!

Men när kameran kom fram började jag tänka på hur det ser ut, hur bra det måste bli om vi filmar, var kameran skulle vara och så blev jag lite osams med Jana. Sånt gillar inte Hamar. Om vi är såna tänker inte han vara med...så han gick och slappade nån annanstans :-(.

Tack och lov blir jag inte längre särskilt irriterad när sånt händer. Det är väl klart att Hamar inte ska TVINGAS att leka med mig.

Jag gick alltså och öppnade grinden för Björk, som hade otåligt sprungit fram och tillbaka så länge vi höll på med Hamar (dvs inte länge alls ;-)). Björk bryr sig inte så mycket om kameror, hon dansade samma mönster som Hamar skulle ha gjort (tyvärr hann jag radera det på filmen, grrr).

Hamar stod och tittade på och började att spela lite fotboll själv..sen hälsade han på Björk (olika flockar, de här två brukar inte ha närkontakt)...och sen följde han med det som Björk gjorde. Plötsligen hade jag två fotgående hästar :-)).

Det gick över förväntan bra att jobba med bägge samtidigt. Jag var lite rädd att de skulle börja bli avundsjuka och gräla med varandra om vem som är snabbare och sånt.

Kul var det, vad bra att jag inte insisterade och hittade på nåt positivt istället för att koncentrera mig på det som inte funkade. Jippie!

och..just det..jag sitter som en kratta, har inga ridmuskler längre..;-))

Snällaste hunden fick följa med på skridskotur. Igår åkte vi 12 km på Gapern och tog med Vanda för första gången. Annars sitter hundarna alltid hemma när vi är ute på isarna. Och det är nog helt i sin ordning..Visserligen hängde Vanda med, men hon orkade inte hela vägen, det är säkert för halkigt och kostar en massa kraft at balansera. Så även om vi var betydligt långsamare än på turerna med cykel eller släde och hon dessutom hon inte behövde dra ens var det för långt för henne (cykelturer är 17-20 km).

Men snäll och väluppfostrat var hon :-)). Hälsade på en del människor, brydde sig inte om andra hundar och kom alltid när jag ropade. Jag kan ha henne lös i nästan alla samband (bara inte hemma, grrr).

Ari

Tristan..man blir inte mer av med honom. Han har nog bestämt sig för att vara någon slags stor lurvig hund. Han gnägger så fort han ser mig (!!) och följer och förföljer mig om det finns möjligheten. Han påminner så mycket om Björk när hon var ung..och på andra sidan kan han stå och fundera precis som Hamar. På det viset är han kanske det fölet som Björk och Hamar aldrig fick..;-)) eller med andra ord: jag är rätt förtjust i honom.

Vi har börjat att leka lite med varandra, Tristan är en höjdare på targetträning. Han hade lärt sig att stoppa in huvudet i grimman självmant (jag tänkte att det kunde vara bra om han kan det med tanke på hur stor han möjligtvis blir) med det gör också att han förföljer mig så länge jag har en grimma i handen (har jag ingen grimma sänker han huvudet eller cirklar "öppna, öppna" runt mig ;-)).

Här en liten video när han var i paddocken för tredje gången, han lärde sig att hålla nya distansen (en armlängd, det är SÅ svårt, han vill vara nära..liksom Björk) och att backa (det var hans idé..). Sen sprang vi lite, jag törs fortfarande inte att framkalla de riktig vilda rörelser, ska etablera distansen först.

Ari

För precis ett år sedan skrev jag om stora framsteg vid panikfronten, om en hund som bara blev lite rädd när det small i otid. I år blev han inte rädd alls, inte en enda gång om man bortser från miljöpromenaden på Skutberget i måndags. Jag antog att han hade hört någon smäll men det kan lika gärna ha varit något annat. Och han kom över det! Första hälften av promenaden hade jag en hund som tittade åt fel håll ("Vill tillbaka till bilen!!") och fick dras med. Men varje gång man lyckades vända hunden så följde han med ett par steg och åt godis! Efter tio minuter eller så var det förbi och det blev en "vanlig" promenad med Monica och Pysen i mörkret. Känns otroligt bra att man nu kan göra så. För två år sedan hade det blivit panik i flera timmar. Det kändes säkert jättebra för Monica också att hon hade den coola och oberörda hunden, lite ovanligt, det med. ;-)

Annars var han inte rädd ett dugg! Lekte med pinnar i stohagen igår på eftermiddagen fast det hördes att folk fyrverkeriade någonstans. Dagen innan dess small det gång på gång och Hathil gick helt lugnt omkring där ute.

Det verkar verkligen som om vi klarar av åska nu och nyår på landet, återstår skott (verkar vara träningsbar nuförtiden) och nyår på stan (eller så skippar vi det).

Jana