Ibland får man helt enkelt vara glad över att man har ett kreativt djur. Jag vet att Eva tycker väldigt mycket om när Sokrates hittar på grejer och idag hade jag förmånen att bevittna Hathils ”Great ideas in action”.

Jag har funderat en hel del över trick som kan vara lämpliga till Hathils nummer i Voodooskrämman men har varit lite hemmablind. Jag kom inte på någon ny rörelse, hade inga idéer alls. Idag tänkte jag att det skulle kanske bli bättre med rekvisita. Det är ju inte så att jag står på scen med tomma händer. Även om det skulle vara så, har jag ju tränat på att trolla fram grejer det senaste året. Det är hur lätt som helst att trolla fram en hatt exempelvis (om mina små hjälpare i den andra dimensionen är på hugget...).

Fram med hatten alltså och jag hade även en idé att Hathil skulle kunna springa runt den om jag la den på marken. Efter några provlopp hade Hathil hittad på fyra olika trick som han kunde göra med hatten, alla bra mycket bättre än vad jag hade i tanken. Kul med en hund som inte bara har idéer utan också humor. ;-)

Jana

Här kommer de utlovade bilderna från hundfrisbeekursen. Fortfarande liite suddiga, men vad ska jag göra? De rör ju på sig hela tiden... ;-)

En hel album med frisbeebilder finns här.

Jana

Jepp! Igår kom en av Hamars många beteenden (utan kommando) till användning inom lite mer "seriös träning". 

Jag har bestämt mig nu att Björk och Hamar ska ridas-tränas igen, de ser inte roliga ut med sina tjocka magar och utan muskler..Visst är de nöjda och  avslappnade, men helt utan kondis eller styrka (Björk!!).

Vi satte alltså igång lite från marken och lite från sadeln. Vi övar böjningar, öppnor och slutor. Björk har (konstigt) låst sig i bogarna, hon är inte alls lika smidig som hon en gång varit och tolkar dessutom framåt-signalerna under sadeln på rätt konstiga sätt (dvs säger att hon tvärstanna och inte mer rör en fena !?). Eller så är det inte alls konstigt om man hade lånat ut sin häst och inte ridit henne i flera år. Jag ska inte klaga, Björk har tydligen lärt sig att följa sittbenens signaler utan att tveka och det känns väldigt skönt.

Hamar är sig lik, om än utan spänst..däremot har han blivit mycket bättre på att själv försöka att lista ut vad det är jag menar. För ett par år sen, när vi var med på barockridnings-kurser hamnade vi alljämt i knipan när det var frågan on sluta från marken. Öppna gick han fin-fin i skritt, tölt och trav, men han hade problem med att förstår vad jag ville när jag vände mig mot honom. Han bara stannade, i bästa fall fick jag ett par stress-steg på stället. Sluta kunde vi bara visa om jag höll mig vid hans yttre sida (vi hade inga problem med rörelserna under sadeln).

Igår kunde han i alla fall sätta ihop beteenden, GÅ i böjd form och svänga inåt med bakdelen mot mig. Det hela är inte riktigt färdig än, vi måste tex bli av med repet runt hans mage (det sitter kvar som en påminnelse om att det är frågan om en rörelse mot mig..) och så vill jag naturligtvis egentligen placera hans framdel och inte bakdelen. Men det kommer..han har ju förstått nu..Tack vare klickerträningen förra året där han lärde sig sidvärtsrörelser mot mig, bara för skojs skull..

Ari 

Idag sken solen för första gången sen vi hämtade Tristan..och Sigurd var så snäll och ställde upp med hästfotograferingen. Så här ser han alltså ut, den nya hästen..redan smutsig här och var och med karrborre i luggen :-(. Han verkar vara en cool och sansad typ, blir inte uppspelt i onödan. Men han har koll, hans öron pekar alltid mot det han tycker är intressant och då bär han halsen rätt snyggt.

Tristan och Jonakur övar tydligen för framtida show-uppträdanden, lite roligt att bägge lipar ;-)). Hoppas att han trivs hos oss, den nya hästen.

Ari (Tinker-ägare :-))

Idag hade jag så kul med hundfrisbeekursen att jag absolut fick hämta kameran för att ta lite bilder. När deltagarna kom  hit medgav de lite blygt att de inte hade tränat så hemskt mycket under veckan så att vi var tvungen att börja något nytt. ;-} De så kallade "vaults" går ut på att hunden ska använda föraren som startramp för att kunna hoppa högt upp och ta disken.

Tre kurstillfällen har vi ägnat åt att få upp intresset för disken hos hundarna, fjärde tillfället kör vi då helt klart anspråksfulla trickkombinationer: en roller bort och på vägen tillbaka hoppar hunden upp på ryggen eller knäet för att därifrån hoppa ännu högre och ta disken. Kul! Det såg så lätt ut hos dem att jag nästan funderar om jag inte ska börja nästa kursen med  detta. ;-)

Jag tog alltså med ner kameran efter fikat. Tyvärr, tyvärr är det redan höst och det betyder att det blir lite mörkt för en kamera vid åttatiden. Men jag lägger ut bilderna i alla fall (diskarna är vit och blå, hundarna är vit-brun och svart) och lovar att jag tar bättre på söndag eftermiddag.

Vorsteh-Vault

Retriever-Vault

På hjul / Frisbee auf Rädern

Jaaa, es war schon ein bisschen zu dunkel als ich die neuen Frisbeehunde fotografieren wollte, aber weil's so schön nach Action aussieht,lade ich die Fotos trotzdem hoch. Ist ja schon fast Kunst.

Jana

Ett bra tipps från Joan i Danmark: hästgodis på burk! Man slipper skärandet av morötter och kladdiga äpplen, fickorna är inte fullt med muslifoder och jag behöver inte mer ta hand om kvarglömd, möglig foder i skålarna. :-)

Vi snackar om en liten burk, som hästen slicker mineralfoder ur. Det är en blandning av mineraler , örter och melass..helt utan tillsatser. Finns i olika varianter..med vitlök eller eukalyptus etc. Det hela verkar smaka väldig gott, så det går att ha det som belöning! Horslyx slicksten  heter produkten och kostar runt 9 Euro i Tyskland, det är bara lite svårt att hitta de små burkarna här i Sverige. Jag återkommer... 

Nu är han alltså här...Tristan :-)). Vi hämtade honom från Danmark igår. Jag tyckte så synd om honom, att han behövde resa så länge alldeles ensam. Jag var rätt nära att köpa ännu en Tinker så att han skulle slippa den upplevelsen, eller att åka ner till Danmark med Hamar i bagaget..Jag oroade mig i onödan. Resan gick som en dans, om än en väldig långtråkig en. Tristan stod snällt på släpet och antingen åt hö eller så sov han..i över 10 timmar (inkl. 3,5 tim färja med konstiga ljud..)! Helt fantastiskt för en ettårig hingst! Nu går han med de andra unga vallackerna och verkar redan vara en i gänget.

Innan vi åkte från Joan hade jag försökt bekanta mig lite med hästen och tog fram klickern, bara för att han skulle ha lite kul..och det funkade alldeles utmärkt. Tristan tycker om klickern (!), han lärde sig lite grejer på nolltid och bägge vi tyckte genast lite om varandra. Jag hoppas, hoppas att det fortsätter så här.. att han är lika fin inifrån! Här bland islänningarna ser han ut som sagolandets drömhäst och då kan jag inte tycker att våra hästar är särskilt fula ;-)..bilder kommer när fotografen vaknar till liv igen.

Hallo, er på Kappelgaarden! Jag såg kommentaren först nu..ja, följ gärna Tristans utveckling här nere, han har ju otroliga gångarter! Jag såg piaff och SUPERFIN passage när han mötte de andra hästarna! Vilket material att förvalta!

Jag snodde bilden från er hemsida, den visar Tristan i pass, det betyder att det finns töltanläggning i honom också! Vi får se..

Slutäntligen: Tack, Joan, att du släppte den här fina hästen till oss! Det betyder mycket för mig och jag har redan fått massvis med inspiration igen (det var på tiden!)!

Ari 

Nu har vi investerad i vår cirkushundavdelning. Nej, vi har inte skaffat någon välbalanserad valp som har lätt för att stå på bakbenen, utan våra hundar har fått var sin cirkuspall. Alltså nästan varsin, det fanns ingen till Abbe än, han får vänta tills de mindre storlekarna kommer nästa vecka.

Meningen med det hela är i alla fall att två hundar sitter snällt på sina pallar, utan att göra en massa konstiga andra saker, medan den tredja får göra trick och konster. Muhaha, ett slags kontaktfält. Vi, som har alltid har varit så jätteduktiga på att sitta tyst och fint på agilitybordet. Njaaaa, nuförtiden vet man hur man ska lära in sådant och det är bara att börja. Jag har kommit så långt att jag i alla fall kan göra trick och konster medan Hathil sitter kvar på sin pall och tittar ur fönstret. Bra, tänkte jag, det blir en fin bild till bloggen, fram med kameran. Och vad har fått? En blandning av mina favoritseriefigurer, min hund kan vara Kalle och Hobbe SAMTIDIGT:

Calvin UND Hobbes...

Jana