Om ni undrar varför vi skriver så lite just nu så hänger det helt klart ihop med att vi jobbar så mycket. Just nu har vi två internationella WWOOF-volontärer till och en sommarjobbare som arbetar på alla håll och kanter. De gör ett fantastiskt jobb och utan dem skulle vi nog ha svårt att fixa allt just nu.

Vår WWOOF-experience började i maj med Jacqueline från Frankrike som hade hand om vår odling av ekologiska blommor, grönsaker och örter. Varje gång vi vattnar  nu tänker vi på att "Jacquelines babys" ska ha det bra och att de ska växa till sig ordentligt. En till av hennes babys är Basilisken. Det är hon som färgsatte den.

Jacqueline (från en liten by i Pyreneerna, Frankrike)

När Jacqueline fick åka hem igen kom som tur var Micki från USA redan nästa dag. Förutom att Micki är en fena på att gräva hål (aldrig har ett brofundament passat så bra på direkten) så är han även mycket kreativ. Det är han som har gjort skylten till Mimulus Magical Mystery Tour och skapat den förstenade Mrs. Norris. Här fixar han uppgången till hästbron/utsiktstornet i vandringsslingan som snart ska bli färdig.

    Micki (Minneapolis, USA) och Sigurd (Dortmund, Tyskland)

I måndags kom Laura från Tyskland som kommer att hjälpa till med caféet under julimånaden. Eftersom caféet är stängt just nu hann vi med en storstädning och Flammkuchenbrädorna kan slipas nu så att de är fina till hösten sedan:

  Laura (München, Tyskland)

Isabell från Sverige har vi träffat på ett av våra första sommarläger och nu är hon redan så stor att hon sommarjobbar riktigt bra. Hon har snart målat hela ladugården men hinner ibland även att ta hand om Abbe:

  Isabell (Karlstad, Sverige)

Abbe känner sig lite ensamt de här dagarna eftersom matte håller på att bygga om gamla Krabatkvarnen till en mysig gäststuga, här funderar hon över lite elfrågor:

Ari (Bonn, Tyskland)

Sist men inte minst ska ni också få se den mest spännande, allra intressantaste, superroligaste arbetsplatsen som Mimulus har att erbjuda:

Finns det någon bokföringsvolontär? Mat, övernattning och briarden under bordet ingår.

Jana (Bad Honnef, Tyskland)

Då finns alltså världens bästa, roligaste, trevligaste, livligaste, smartaste, snyggaste och mest konstiga hund inte längre. Han har haft det så kul det bara gick idag (och igår).  Kittelfältets södra parkering är perfekt en dag när man inte vet om det blir sol eller regn. Det finns tak, grillplats, sjö, skog, lite äng och oftast ingen annan som är där.

Jag har grillat korv

och han har snott korv direkt ur paketet framför mina ögon.

Han fick ha korven för en gångs skull och är ändå inte världens fräckaste hund (den äran har en viss PON bokat på livstid). Han fick dessutom ha ett ägg som mamma och pappa hade skickat med (som utöver det hoppade in igår kväll med ost och skinka när hunden var för mätt för bröd och äpple), all hundkex som fanns kvar här och resten av gårdagens baguette. Sedan blev det märgbensletande:

Hittat!

Efter all god mat - som han annars aldrig skulle ha fått äta - luktade han nog inte så hemskt fräsch när han anlände till veterinären. Det var en trevlig kille som tog emot oss där och efter en kvart somnade guldhunden med en sista Frolic i munnen in. För att citera agilitytränaren i Tyskland: Make till honom har vi aldrig sett!

Als ich den Teddy das erste Mal traf (und er sofort wusste, dass er mein Hund war), hatte er eine feine rosa Himbeerzunge. Die wurde allerdings mit den Jahren immer fleckiger und war teilweise fast ganz schwarz. Kurz bevor wir nach Schweden gezogen sind, fingen die Flecken an wieder zu verschwinden. Aus Quatsch habe ich damals gesagt, dass das Wunschpunkte sind und wenn der letzte weg ist, dann geht das Sams nach Hause zurück. Was wir uns über die Jahre für die Punkte gewünscht haben, weiss ich nicht, aber heute war nur noch ein einziger kleiner da, ganz vorne auf der Zunge:

Für den haben wir uns gewünscht, dass das Sams einen prima letzten Tag hat und gut nach wo auch immer kommt. Wo die weltbesten Samse nach 14 unglaublichen Jahren halt hingehen. Der Wunsch ist, glaube ich, in Erfüllung gegangen.

Hier ist alles leer, viel Platz für Beine unter dem Tisch, wo sonst IMMER ein Hund war. Zeit, die Näpfe zu spülen und wegzupacken. Und genau wie Herr Taschenbier hoffen wir, dass das Sams bald zurück kommt. Oder halt ein neues Sams kommt.

/ Jana