Igår gjorde jag ett tappert försök att skapa en ny rutin där jag hinner att leka med alla (haha!) eller åtminston en större del av min djurbesattning.

Hundarna behöver jag inte bekymra mig för, de har redan rutiner och tränar just nu på "dinner for one". Men hästarna...Här finns det jo alla förutsättningar för mysiga, lyckade träningstimmar. Jag har tid, vi har ett litet ridhus och det finns minst fem hästar som verkligen vill ut och leka (sen har vi fem till som borde sättas igång också..). Det gäller alltså bara att skapa en trevlig rutin, dvs morgonarbete innan hästarna går ut i sina skogshagar.

I går morse började jag med Björk!, som ska kunna lägga sig med mycket mindre hjälp från mig. Steg 1: lyfta frambenet (det kan och gör hon). Steg 2: ner och bugar (det kan hon, men utför det endast om jag håller handen intill benet). Steg 3: vinklar bägge knä inunder sig (det gör hon gladeligen när jag endast vill ha bugningen, grrr. Hon har väl inga bra signaler för att skilja på beteenden..). Steg 4: lägga sig (det gör hon endast om jag håller hennes huvud åt ena sidan). Målet är alltså att hon inte mer behöver så stora hjälper och att hon vet vilka bitar av kedjan jag vill se just nu. Får se, hur jag får ordning på detta...Bägge vi är nämligen rätt otåliga, så att bara utföra ett beteende tills det funkar på ett litet kommando och går vidare sen har vi VÄLDIGT svårt för!

Och så Hamar då...han glömmer gärna om han inte är igång och tränar regelbundet. Jag tänkte att han kunde bestämma själv det han vill göra. Det funkade naturligtvis inte (Hamar är fortfarande lit rädd att göra fel), så jag föreslog hans favvo-övning: backa till min hand. Han blev genast glad och backade och ryggade allt han orkade förutom, när jag ställde mig rakt framför honom (det skulle jo kräver en snabb vändning..och det var lite förvirrande idag). Sen fick han lära sig någonting nytt: putta på bollen (en ny en) istället för att sparka på den gamla. Det löste han galant! Han har bara lyft hoven två gånger ett par decimeter sen försökte han endast med nosen. :-))

Framöver ska jag verkligen lägga upp en träningsplan! Förutom Björk! och Hamar behöver jag några hästar till sommarteatern som är bra på markarbete. Jag kan bara inte bestämma mig vilka jag ska välja (de gamla rutinerade eller ska vi försöka med unga, kanske mera motiverade?) Vi får se...ska kolla med Jana.

Ari, som försöker bli rutinerad

Ps: Igår lyckades jag till och med att motivera fotografen att ta några kort. Han är inte alls förtjust i att ta "mingelbilder" av dålig kvalitet (och jag har inte lust att vänta med träningen tills vädret är gynnsamt eller strålkastarna är installerade ;-)). I klartext: det är INTE fotografens fel att bilderna är lite suddiga. Han kan mycket bättre (se hemsidan ;-)

Pps: korten är osorterade som vanligt, jag lyckas bara inte att omgruppera dem :-(((

Det är snart dags att vänja sig att det kanske blir lite mer tyska här i bloggen. ;-) Jag hade lovat mina kompisar i Tyskland att ibland slänga in en rad på tyska så att dem kan också hänga med, men det har på något sätt inte blivit riktigt av. Lillebrorsan är den enda som verkar ha kul med bloggen men han har ju läst liiite svenska.

Men nu har föräldrarna fått en dator samt internettillgång i julklapp och brorsan har tydligen satt bloggen som startsida för deras browser. Så att de kan ha koll vad som händer här. Då ska man ju skriva lite för dem också. Här kommer alltså första avsnitten som är helt och hållet på tyska:

Hallo, die Eltern!

Das ist unser Internettagebuch und hier schreiben wir hoffentlich ziemlich oft was Neues rein. Da kann man immer mal reingucken und wenn man mehr wissen will, Fragen hat oder was weiß, dann darf man auf das kleine grüne "Kommentarer " oder "Kommentera" (je nach dem, ob schon ein anderer was geschrieben hat) klicken, da seinen Namen reinschreiben (Feld "Signatur") und den Code ins dritte Feld übertragen. Dann kann man im großen Kästchen alles schreiben, was man will, aber Obacht! Das wird veröffentlicht. ;-)

Am rechten Rand stehen unter dem Kalender und dem Suchenfeld die Artikel, die wir in letzter Zeit geschrieben haben. Da kann man auch draufklicken, falls man sich für die ollen Kamellen interessiert. Da drunter kommt dann das Archiv mit noch mehr ollen Kamellen. Und da drunter gibt's Links zu unseren Homepages, zu anderen spannenden Bloggs oder Homepages und zu ein paar Filmchen von oder über uns.

Viel Spaß!

Jana 

Jag vet inte om ni läser båda våra bloggar - på teaterbloggen händer ju inte så mycket just nu - så lägger ut gården julklapp här med. ;-) Den riktiga versionen kommer ni att kunna få på DVD så fort jag får ordning på min brännare igen...

God jul!

Jana

(Till Tuffa): Visst hade Abbe och Vanda kunnat bli omslagsflickor, de med! Saknas bara tidningen..man kanske kunde ge ut en, fast det är mycket roligare att blogga! :-))

Det här är alltså julkortet, lite kitschig men så såg det ut i förgår..fin, vit vinter-sverige..

God jul till alla blogg-läsare!

Lite freestyle-träning i skogen resulterade i en flygande Vanda och en Abbe som konsekvent la sin boll framför våra fötter. Så att vi skulle göra nånting med bollen..och med Abbe förstås. Söt, men störande också. Vi fick alltså träna på mindre kontakt. MYCKET mindre kontakt med Abbe och MYCKET mera kontakt med Vanda. De här korten som visar en lekande, dansande Vanda i skogen är nämligen ytterst svårt att ta. I skogen ska det spåras eller så drar man framåt allt man orkar! Inga bebis-lekar här inte...Det är inte alls lätt att busa med Vanda samtidigt som Abbe ska hålla sig i skinnet. Vi övar...

Ett riktigt fint julkort har det blivit också..det kommer ni först kunna se vid jul ;-))

Polka-Ari

Nu är vi tillbaka från fjället och jag kan dra ett litet resumee:

Vi har haft riktigt kul på våra turer! Även om vi var oensa om träningsupplaget från början. Jag tyckte nämligen att det visst ska tränas draghundar här med all slit det innebär (tex långsama turer med mera belastning). Vanda tyckte att hon absolut inte behövde träna utan bara susa fram i full fart. Abbe är tack och lov med på allt, oavsett hastigheten. Jag gav mig i alla fall för de och tänkte: ok då, vi kan lika väl köra korta, vilda sprintturer (lite besviken, för jag hade planerat lååånga färder genom fjällvärlden...).

Vi hade alltså endast tränat sprintdistanser (upp till 1 mil) med cykel och dessutom endast i Värmlands lagom kuperade terräng. Jag var bra inställd på att bara åka små testturer med slädet.

Så här har det blivit: dag 1- en rusande start (brutit en meda, heter den så, slädens skida??) och sen 1,5 mil med bra hastighet, därav minst 2 km genom djupsnö. Hundarna har dragit för fullt, även med belastning!

Dag 2: upp på Storfjället, djup snö och endast uppförsbacke. Vi gav faktiskt upp det projektet och åkte i full fart 1 mil runt Kalven istället.

Dag 3: Långtur över Näsfjället. 4 timmar tog det och det var på gränsen till det vi klarar av..tänkte jag, när jag såg lille Abbe ge upp och bara sätta sig i snön och inte ville mera vidare (på ditåt-vägen förstås). Vägen hemåt gick sen som en dans, de hade vilat upp sig uppe på fjället! Sista kilometern var det full fart mot stugan!

Dag 4: 2 turer-en i gryningen 8 km över en mosse och på vägen hem ett par kilometer till bara för skojs skull. Och då hände det: mina "otränade" hundar drog mig i god fart hela vägen upp på en backe utan att jag hade en chance att hjälpa de. Med tanke på slädens vikt, packningen och framförallt det jag väger är det inte så illa. De drar mer än dubbelt så mycket de väger själv!

Jag är väldig imponerad av mina hundar! De har blivit rätt rutinerade och har hur kul som helst. De är alltid motiverade, även om det tar emot. Ni borde se oss när vi rusar fram i skooterspåren.. slädet hoppar över guppar och det är svårt att balansera det. En gång hade jag nästan ramlat av!

Stort TACK till Abbe och Vanda, det var jo faktiskt de som har hittat på draghundsgrejset!

Så här ser det ut när flocken går ut till sin hage. Jag tänkte också ta ett kort på Isoföl som är "kopplad" och går bakom mig men tyvärr så var batteriet slut, det var kallt ute. Det var inte lätt att hantera spöet, kopplet och kameran...

Jana ;-)

Sista kvällen jag är ensam hemma... Jag fick ta hand om hästarna den här veckan eftersom resten är på skidsemester. Eller snarare snowboard- / pulksemester (Ari, Vanda och Abbe har tydligen kört sönder sitt släde redan). Jag får t o m ta in hästarna alldeles själv. Hathil hade nämligen blivit allt "viktigare" när han drev dem och till slutet kom han så nära Bianka (han vänder annars två eller tre meter innan han är framme hos sista hästen för att komma tillbaka till mig) att hon försökte sparka efter honom. Sedan dess får han vänta i sadelkammaren när jag går med dem.

Nu har jag istället för en hund alltid en häst som går med mig. Första gången jag hämtade in dem utan Hathil var det Maus som väntade på mig medan de andra gick in. Sedan så följde hon med mig hela vägen in. Okej, tänkte jag, jag har ju gjort lite saker med Maus då och då och hon kanske tänker säga Hej nu när jag är för en gångs skull utan den avskyvärda äckelhunden.

Idag var det Isoföl som tvärvägrade att gå ut med de andra. Resten av flocken är redan halva vägen in i skogen men Isoföl står vid longeringsvolten. Vill absolut inte gå ut. Går inte heller undan för spöet, har han väl aldrig lärt sig. Det som han har lärt sig - också han en av de hästarna som jag plockar ut ibland för att klicka lite - är att stå stilla. Och det gör han. Till slutet var jag tvungen att hämta en grimma och så gick vi ut till hagen: Flocken först, sedan jag med ett spö i ena handen och ett snöre med en liten ponny i andra handen... Som om jag inte hade tappat tillräckligt med tid på Isoföl så är det i stoflocken Bianka som inte går med dem andra. Hon väntar att bli kliad och sedan går hon med mig. Ja, också hon har fått lite godis av mig någon gång.

Undrar om man gör något fel eller om hästarna vill vara lite sociala. Jag har haft det en gång tidigare. Det var förra sommaren och första gången jag klickade med Isoföl och Jonakur. Då skulle jag driva in hästarna - och under sommaren när det finns mat ute måste man verkligen jaga in dem - och hade plötsligen en flock framför mig och tre hundar bredvid mig: Hathil, Isoföl och Jonakur. De skulle gå med mig...

Det är väl det man får om man behandlar hästar som hundar. ;-) Jag kan inte något om hästar därför kör jag hundprogrammet med dem och förväntar mig att dem reagerar som hundar. Har jag tränat upp ett antal vallhästar??

Jana