Förra året gick hästarna på spår mellan en massa hönät och fick leta efter fodret själv. Det här året har jag försökt att optimera systemet och byggde en hel del foderlådor med galler ovanpå. Gallren har samma funktion som näten, de ökar antalet timmar tuggandet. Det här året får hästarna gå i alla hagar som finns. Jag har gjort om staketen så att de är tvungna att gå en VÄLDIG lång omväg. Nu har de alltså alla hagar till förfogande och 7 stora foderlådor. Vad händer? Det är så gott som ingen som förstår sig på nya systemet..hästarna fattar inte väg till nästa foderlåda..än..De står och hänger i hörnen och hittar inte omvägarna..rätt så frustrerande för mig ;-). Egentligen är det klart, de har jo gått i max en stor hage typ hela sitt liv. Att man kan byta hage är inte alls nån självklarthet, särskilt inte när man inte ens ser öppningen. Dessutom verkar det vara gott om gräs fortfarande, sååå hungriga är de väl inte heller.Idag har de (med hjälp av mig) hittat även foderlådan i sin rasthage (där de aldrig är..) och jag hoppas att det nya systemet börjar funka. Nu är alltså hästarna tvungna att gå över 2 km till alla lådor, tillbaka till vattnet är det redan 4 km:-)) och den sträckan avverka de förhoppningsvis flera gånger om dagen.Håll tummorna!

Ari

På Martinsdagens kväll är det tradition i Tyskland att Martinssagan spelas på torgen. Sankt Martin rider fram till den stora Martinsbrasan där han möter tiggaren som fryser förfärligt i snön. Martin tycker synd om tiggaren, drar sitt svärd och delar sin fina mantel i två bitar. En bit får tiggaren, den andra behåller Sankt Martin.

Inte att jag har upplevt snö en enda gång på Martinsdagen. Inte i Tyskland, inte. Vi hade satsat på Sverige men här verkar det inte heller bli någon snö den här veckan. Men även om tiggaren får spela på att frysa då så är det nog dags att vår Sankt Martin lär sig att rida. Idag var alltså första gången Magnus fick sitta på en häst. Det gick jättebra och han kommer att vara hur stilig som helst när han på Trölli leder alla barn (och vuxna) med sina lyktor genom höstmörkret.

Sankt Martin ritt duch Schnee und Wind...

Jana