Idag kunde jag inte bestämma vilken blogg jag skulle lägga berättelsen om hundarnas teaterträning i..Det blev vår annan blogg..Därför: alla ni som är intresserade i vad Abbe och Vanda hålla på med får i dag kolla upp det i teaterbloggen (se länken nedan)..;-)

Ari

Idag har lillebrorsan äntligen också skaffat ett djur, eller två snarare, två katter. Katterna har han köpt på riktigt, från en kattuppfödare, fick jag veta (tror inte att jag känner någon annan som har köpt sin katt så, de flyttar ju in eller så får man dem bara). Nu funderade jag vilken ras det hade blivit, norsk skogskatt kanske, den hade varit ganska högt uppe på favoritlistan. Nein, säger han, zwei Ocikatzen. - Zwei was?? - Ocicats... Då får man leta på nätet och kommer fram till det här:

Pälsälskaren den jag är tycker jag att rasen är lite halvsnygg och nästa frågan är förstås: Varför just sådana?? Och så får man världens bästa svar:

"Därför att dem är lättast att träna. På nästan alla agilitykattvideon (!!) är det ocicats eller bengalkatter som kör."

Klart att man ska ha ocicats och inga andra.

Jana

Här kommer den utlovade filmen om starten. Ingen bra kvalite eftersom den spelades in med en fotokamera och klippt är den inte heller eftersom Windows tvärvägrar att fungera med mitt nytt moderkort. Vi har istället lagt ner mycket pengar och energi på att hyra in en huskie-kör för att kunna spela in den proffsiga bakgrundsmusiken.

Jana

Nu är det nog dags att jag förklarar vad jag håller på med och varför. För ett antal år sedan besökte jag en falkenerargård i Skotland. Där fick jag se något som imponerade på mig. En tränad falk, en tränad häst, en tränad hund och en ryttare som hade koll på läget. Så skulle jag vilja kunna göra också! När vi nu började leka med teatern kom tanken tillbaks till mig..............En häst har jag, en hund har jag inte för tillfället, ryttaren är jag själv (koll på läget? nja,men det får duga), falk (går att fixa). Åkte till leksaksaffären och köpte en vacker rosa fluffig förklädd falk som är grunddresserad. Den låter inte riktig som en falk, men det duger. Vi håller nu på med grundträningen som går ut på att häst och "falk" ska vänja sig vid varandra. Falken klarade sig bra men behöver lära sig lite mer hyfs. Den är lite olydig fortfarande. Min häst tyckte falken var lite mysko, men helt ok ända tills den började låta. Problemet var nog att den inte lät som en falk ska (typ). Efter lite träning gick det riktigt bra och jag tror att de kommer att bli riktigt bra kompisar.

Jag kan se mig själv rida min häst och ha min tränade falk sittande på armen. ( kanske i något framtida teaternummer)

Varför gör jag detta? Framför allt därför att det är kul!! Jag vill har roligt tillsammans med min häst. 

Det är väl det viktigaste, men det innehåller även andra moment. Min häst får möta nya saker att vänja sig vid, vilket är bra för en teaterhäst. Jag tränar på att rida mer med sätet och mycket mindre med tyglar.

Hela det här påhittet bevisar nog ändå att jag har fått pippi (Jana har naturligtvis rätt i det)

Eva, Sokrates och pippifalken

... olika saker. Helt klart eftersom vi har olika djur: hästar, hundar, katter, höns...

Det är alltså ett djur som tränar på att flyga (inte tuppen, utan Abbe), ett som tränar Spansk Skritt med brysselkålskal som belöning (inte hingstarna, utan Hathil) och vad hästarna håller på med här kan jag inte säga. Sicher ist nur eins: Frau Löfvenberg hat einen Vogel! Und zwar einen eigenen, keinen geliehenen...

"Säg Hej till farbror Pippi!" var det enda jag hörde när jag tog bilden. Förutom en massa fågeläten.

Jana ;-)

... brukar börja med att försöka få allt i en bil. I hundutrymmet ligger en hund och sover, den andra är fullständigt misnöjd med att en tredje hund finns med och sjunger hela vägen PONer-visor. Den tredje hunden, som ska sitta framme, är helt nöjd eftersom en tur i Forden betyder en rolig eftermiddag och han njuter i fulla drag av solen och förväntan.

Det finns stunder där inte en enda hund försöker tjuvstarta. Jag återkommer med några filmsnuddar så får ni ljud till det här. ;-)

Finfina förutsättningar... Det här är inte någon insnöad sjö utan Brattfors flygfält, som duger till en massa roliga saker.

Gubbrace: Han har ibland lite svårt att hinna ikapp ungdomarna men om jag skjuter på går det jättebra.

På vägen hem sover man inte bara framme i bilen, det hörs även färre PONer-visor bakifrån...

Jana

Ibland dyker det upp oväntade problem i träningen. Det kan exempelvis hända att en hund eller en häst inte utför det önskade beteendet för att den känner osäker i situationen. Det känner säkert de flesta igen: Hunden kan inte utföra gungan för att hunden är rädd att brädet ska tippa, hästen vill inte kliva in i transporten eftersom hästen tycker att det är otäckt därinne. Här ska man jobba med att vänja djuret så att det lär sig att det inte finns något farligt och att det kan lita på föraren. Det är jobbigt och tar tid men det finns en logisk och egentligen självklar väg hur man når målet.

En helt annan fråga är hur man jobbar med ett djur som inte är ett dugg rädd därför att det litar fullständigt på föraren (eller på sig själv). I somliga situationer är också här vägen helt uppenbar, ett exempel är hunden som anser gungan som startramp, som rusar upp gungan för att sedan breda ut sina vingar och flyger mot nästa hindret. Den hunden ska helt enkelt lära sig hur man gör på gungan eftersom den inte vet hur man utför hindret.

Men vad gör man när den orädda hunden jobbar hur slarvigt som helst i en situation som faktiskt kan vara lite farligt, t ex en PON som är fullständigt övertygad om att mamman eller hjälppersonalen kommer att fånga upp honom när han inte bryr sig att balansera. Då behöver man ta bort hjälparna, dvs ingen ska fånga upp PONen, ingen ska vara ens i närheten eftersom PONen faktiskt kan balansera om han bara vill. Å andra sidan får PONen under inga omständigheter ramla ner i fall att tassarna glider av. Då är det bra om man har två draghundar i huset och har experimenterat med olika selar när man började. Då är det bara att sätta på två gamla selar som inte används till drag men som lämpar sig utmärkt för att hissa upp en hund, låna en långlina av tredje hunden i hushållet, kasta den över en bjälk och vipps har man en proffsig säkerhetslina. Det går till och med att ta kort med ena handen medan man säkrar hunden med den andra. Akrobaterna kommer att vara så avis eftersom deras säkerhetslina är inte färdig än. ;-)

Jana, vars dator fungerar igen, äntligen!

Hier lernen die Hündchen balancieren. Der PON ist angebunden, damit er alleine üben kann, weil er sonst extrem unkonzentriert ist und immer runterfällt, und Vanda ist angebunden, damit nichts passiert, wenn ungeschickte Pfoten daneben treten.

Det är svårt att hinna med allt...hundträning, häst-workshop och tillhörande unghästträning, manus-skrivandet, akrobatträning, mimulusrepetitioner, yoga-övningar, hästskötsel, etc, etc. Det är särskilt svårt för en person, som går in i intressanta saker med all energi som finns. Är någonting spännande kan man vara säker på att det får 100 procent av min fokus och att jag driver framåt det med full fart i typ 2 veckor (ibland längre;-)). Då vill jag helst endast sysselsätta mig med just den för momentet så spännande saken, helst dygnet runt. Det gör att jag släpper fokus ifrån allt annat då..För de andra här i hushållet kan det vara svårt att hänga med i svängarna och att veta vad mitt intresse är riktat på just nu.

Därför blir jag riktig glad om någon annan följer upp påbörjade projekt. Igår bestämde vi att lägga utbildningsbiten i Janas händer, dvs att det framöver kommer vara Jana som håller i kurser och lektioner. Hon jobbar ju ändå mycket mera kontinuerligt och målinriktat än vad jag gör (se ovan ;-)). Dessutom har hon världens tålamod och det gör att hon skyndar lagom långsamt. Hon har skaffat sig bra med erfarenhet inom olika träningsformer i hund- och hästvärlden de senaste åren. Bra förutsättningar alltså..

Under våren kommer hon alltså att erbjuda kurser för såväl häst- som hundägare, last-träning för hästar och cirkuslektioner för hästar och hundar (då kan man skapa sig sin egna "flygande hund"!)

Första kursen går av stapeln här på gården i mitten av mars och kommer handla om hästar och hästsläp. Jag tror mig kunna lova att man efter en helgkurs med detta temat har fått en häst som inte bara följer med in i släpet utan söker upp transporten själv, frivilligt och gärna och stanna därinne! Jag har ju sett hur hon har jobbat med min "jag-slänger-mig-i-världens-fart-ur-släpet-häst". Efteråt stod den där hästen kvar på släpet utan bommar fast det var rätt stökigt när vi också skulle lasta hennes ett-åriga hingstföl (större störningsmoment får man leta efter)!

Framöver kommer det att finnas mera information på hemsidan, det är bara att hinna med det också ;-)

Om det redan nu är någon av er som läser bloggen som är intresserad av ena eller andra kursen kan ni gärna skriva kommentar eller mejla oss.

Ari