Nyårsafton är över nu och det har varit helt lungt. Inomhus alltså. Utomhus började det smälla redan vid sjutiden och blev sedan allt värre fram till kvart i ett eller så. Mer än vad vi har här ute på landet annars. MEN det var ingen som brydde sig mycket!

Hathil som brukade vara världens panikhund med sönderslitna dörrar, som vanligtvis fick tillbringa sin nyårsafton instängt i sin bur resp i koppel med mig som höll i andra änden med allt jag orkade, var rädd i typ fem minuter. Vi gick ut halv åtta och då small det ganska nära. Han kunde dock gå in, sprang inte som en galning. Inne satte jag på lite musik och han fick en omgång ljuspunkter (IR-terapi) till. Han såg inte helt glad ut men han gick och la sig frivilligt. Efter en halv timme var det över och vi lekte lite!! Han lyssnade till flera CD-skivor under kvällen och var helt nöjd. Halv tolv fick han ett tuggben och enda saken han blev nervös över var att jag skulle ta benet ifrån honom (han får inte ha ett sådant stort annars, kan inte smälta ner det). Det gjorde jag inte och jag hade en trött, lung och nöjd hund, på nyårsafton. Otroligt, vilken skillnad lite ljus på de rätta ställen kan göra.

Hästarna var också ganska lugna. De är ju vana både det ena och det andra i ljuseffektvägen och det var nog bara tre inackorderade unghingstar, dvs sådana som inte har sett en teater inifrån, som blev lite nervösa i början. Björk vaktade stoflocken men annars var det inte så mycket väsen kring fyrverkeriet. Vi lyckades dock få till en stampede i alla fall. Ari tänkte kolla vad hästarna håller med där ute och istället för att tända ljuset (???) gick hon runt med en ficklampa. Panik! Enstaka ljuspunkter kommer fram till oss, är säkert jättefarliga. Påstod unghingstarna och resten drogs med. Otroligt, vilken skillnad lite ljus på fel ställe kan göra.

Jana ;-)