Idag har jag varit med Hathilhunden på stan för att miljöträna. Jag vet att det låter lite konstigt att miljöträna en elvaårig stadshund från Tyskland på torget men det behövdes.

Lilla hunden älskar egentligen att vara på stan, massvis med folk som klappar och beundrar honom och dessutom ska man säkert hälsa på en av mina kompisar. Jag blir dragen in i varannan husingång eftersom han förmodar att vi ska dit för att hälsa på. Men i somras - när vi var på torget för dela ut flyers om Hästfolkets Totem (som vi förresten ska spela igen nästa år ;-} ) - exploderade en valkampanjballong någonstans i närheten och skotträdda hunden tyckte pest om resten av vistelsen.

Det hade supermatte såklart glömt bort och tagit med hunden igen när vi skulle göra reklam för Da'n före da'n. Han brukar ju älska vara med på sådant. Det gjorde han också, hade hur kul som helst på parkeringen och hela vägen fram till gatan. Så fort vi svängde in mot torget åkte öronen bakåt. Funderade kort om jag skulle gå tillbaka och sätta honom i bilen men kom på att det inte gör saken bättre. Dessutom tog han fortfarande emot godis och gjorde några konster då och då. Var alltså inte helt så farligt. Han fick följa med och åt en drygt påse med hundgodis under tiden. Så här ser en hund ut som vill till bilen NU:

Idag gick vi därför på torget för att träna hund. Jag var lite smart och parkerade på ett annat ställe så att han inte skulle märka direkt. Sedan gjorde jag en komplett och fullständigt idiot av mig. Jag hoppade i sidled, sprintade olympiskt över torget, vände hit och dit, hoppade baklänges och gick i snirklar. Hade dessutom klickern med mig  och använde den flitigt så det hela lät som tvärgalen häftapparat. Ja, folk stirrar på en. Men det är man van nuförtiden. Skillnaden till de andra gångerna är att de inte vågar prata med en när man inte har kostym på sig. Fullfokuserade galningar  som inte kännetecknas med hjälp av kostym som certifierade galningar pratar man inte med. Men det är lugnt, ni behöver inte prata med mig när jag håller på sådär. Om ni inte vill. Huvudsaken är att hunden hade kul. Han drog väl ett par tre gånger halvhjärtat hemåt men i stort sett tyckte han det var roligt. På vägen till bilen hade jag en skrattande hund som studsade hem bredvid mig. Men det ska bli några omgångar till på stan så höll utkik efter idioten med sin studsande hund.

Jana

Den här gången är inte vårt fel att det inte kommer nya inlägg. Vi har tagit kort och verkligen bestämt oss för en bloggsatsning men tyvärr har någon kört sönder telefonledningen. Igen. Ingen telefon, inget Internet. Och att det dröjer tills Telia överhuvudtaget kommer ut för att kolla vad som ska åtgärdas det vet vi ju. DUMT! Hoppas att de fixar det före jul men är tveksam...

Sitter alltså i stan på biblioteket. Och ska skynda mig att handla innan det blir för mycket folk. Ska handla en massa julkryddor och sådant så att jag kan baka sedan och göra glögg och allt. Idag har Da'n före da'n premiär för i år!! Kom allihopa, titta på oss söta nissar, gå tipspromenad och grilla riktigt god lokalproducerad korv från Tranhems gård!

Glad advent!!

Jana

Idag har vi varit på stan för att julmingla lite. Söta och trevliga som vi är blev vi av med nästan 300 Da'n-före-da'n-lappar.

Hathil tyckte det var lite lagom kul på stan men hade prekompenserats med en promenand. Innan vi gick på torget träffade vi Monica och Pysen på Skutberget. Otroligt vad glada herrarna blev när de fick syn på varandra. De hade inte träffats på ganska länge, under sommaren hinner man ju inte med något...

Vi fick sedan vänta en stund vid Biblioteket till sista nisse dök upp som skulle med på stan. Hittade dock en hittills oanvänd näsa i min ryggsäck (Hur kommer de dit?):

Fick inte ha den på mig på torget. Varför inte??

Jana

Igår skapade Eva, Jana och jag en jättejulbock..som dekoration för julföreställningar.

    Julbockar i den storleken är OK för Sigurd (det är INTE hästar..och Tristan är inte långt ifrån det) :-)))

Ari

Jag är bara tvungen att lägga ut Romys senaste videoklipp ;-)). Vi har ju lite av samma problem med longeringen (Hamar tycker pest om det fortfarande och jag har inte väntat 2 år som Romy än så länge).

Men det allra bästa med videon är lilla Pia som hela tiden är i vägen och erbjuder en massa allt möjligt (och hon kan mycket!)..och så fort Romy lekar med Pia är Titum i bakgrunden och erbjuder trick!

Så ska det vara! De är så söta!

Joan skickade några bilder på Smillas far, morfar och mor...visst är de fina, dessa hästar! Smilla ser ut att utvecklas till en lika fin häst, hon har redan massvis med hår och är väldig korrekt byggt. Att hon dessutom är rätt så trevligt att ha att göra med gör inte henne sämre...Smilla kommer fram till mig för att mysa varje morgon och kväll när hästarna drivs in i rasthagarna.  

Lou-Lou (mamman) tillsammans med lilla Smilla:

  Lou-Lou är till salu...och jag önskade att jag hade mera tid, plats och pengar!

Det här är Thunder (Lou-Lous pappa):

    och det här är Sir Ivanhoe (Smillas pappa):  

Ari (stolt tinker-ägare! fortfarande)

Även efter 11 år tillsammans överraskas man ibland av sin egen hund. Jag vet inte om det beror på åldern eller för att han äntligen har blivit ”klickerklok” eller för att jag gör på annat sätt men han har i alla fall nu kommit fram till ”steg för steg”-problemlösning.

Det är ju hur kul som helst att titta på en hund som tar in informationen som klickern förmedlar, funderar över informationen för att sedan använda den lugnt och med eftertanke. Jag har sett sådana hundar, jag har även några på kurs men min egen hund har hittills lärt sig på annat sätt: Echternach-varianten. Die Echternacher Springprozession är en religiös dans med flera varianter men det som gemensamt för alla är att det aldrig går rakt fram, typ ett steg höger, två fram, en bak osv.

Hathil börjar alltså en ny trick med att testa sig genom allt han kan komma på och får förr eller senare en klick för första steget åt rätt håll. Sedan testar han lite runt klicket, får fler klick, kommer på vad det var han gjorde, gör mer av detta och hoppar fram i inlärningen med flera steg. Sedan kör han lite på samma nivå och just när man tror att han vet, ramlar han två eller tre steg bakåt. Testar lite där, fattar plötsligt precis vad man menar och hoppar ytterligare fram ett antal steg. Osv. Han har aldrig gått fram ett steg i taget.

Men i söndags började han plötsligt. Får ett par klick på samma nivå, sedan höjer jag kriteriet, han funderar en liten stund och fortsätter sedan planenligt med nästa steg som belöningsplaceringen hade tipsat honom om. Är han gammal och vis nu? Eller beror det på tricken som vi håller på med, som allihopa är stadgaövningar som manar till lugn och ro?

Hålla en innebandyklubba:

Dra en filt över sig:

Lite svårt att ta bilder på eftersom jag ska vara bakom honom än så länge. Han plockar upp filten, så vänder han huvudet och sedan ramlar han omkull. Alla steg har hunden klurat ut med hjälp av belöningsplaceringen. Utan att hoppa över ett enda steg. Konstigt...

Jana

Det här är stora förebilden: Attila Szkukalek....Han kan det här med att underhålla publiken med hundsport. Här är hans Chaplin-rutin:

men även detta är värd att titta på

och så har vi Emely och Henrietta:

Det vore kul att någonsin kunna visa ett lika underhållande program med Abbe eller Vanda!

Vi övar på...

Ari