Nu börjar vi repa Vaudeville-programet och eldshowen. Första uppträdanden på barnmässan i Karlstad, samtidigt eldshow i Kristinehamn, sen följer husdjursmässan och valborg. Mitt emellan kommer vi ha "Öppet hus" hemma på gården och så följer det KRUT-rundan..Vaudeville-vadduvill kommer ha premiär 30.maj på Isgård. Våren verkar redan lite uppbokat, och det är innan vi ens har hunnit göra reklam..HEPP!

Dagens gåta: vem är det på bilden och vad ska det föreställa? (nej, vi var inte med i Rocky Horror;-)).

Ari

I flera år – närmare sagt ca 11 år - har jag haft ett hundprojekt som pågick lite i smyg. Ingen som visste om det i början eftersom det påstods vara en ”ful grej” som jag skulle lära hunden, det på den tiden man lyssnade på allt prat om ledarskap osv. På senare tid var det helt enkelt inte så viktigt längre och kändes inte riktigt som projekt heller. Det fanns massvis med andra grejer som hunden skulle lära sig och det här hamnade lite utanför.

Och just när man inte bryr sig längre och tror att hunden aldrig kommer att lära sig då fattar han. För två veckor sedan kom han äntligen på tanken att hoppa upp på soffan! I alla dessa år har jag bett honom hoppa upp, lockat honom, sagt till honom, gett honom godis för att han kom fram. Då och då kunde han faktiskt hoppa upp och ligga en liten stund och bli klappat men han har aldrig kommit på tanken själv. Nu har han kommit på att det är mysigt i soffan och med en gång kan han ligga där dagarna ut. Han tycker det är så skönt. Första gången jag hittade honom på soffan när jag kom in blev jag så glad att han fick en egen soffbit direkt. Min soffa består av fem delar varav två står på andra sidan bordet och de är nu Hathils soffa med Hathils filt på. Det fattade han och där sover han nu på nätterna. På morgonen kommer han över till min säng och kryper in där:

Somliga har redan gått upp medan andra har bestämt sig att vänta på frukost  

För övrigt håller vi på för fullt med allt, därav bloggtorkan. ;-) Under sportlovet verkar alla teatrar ha rep hela dagen, vilket betyder att man repar på för- och eftermiddagen olika program med Mimulus och på kvällen repar hundarna med Värmlandsteatern. Där börjar det dra ihop sig till premiär och jisses vilken stor produktion det är. Vi lantisar med våran lilla ladugårdsteater är ju inte van så mycket folk på scen och ännu mer bakom scen. Wow! I början av veckan var det lite kaotiskt men det tar sig och blir hur bra som helst till premiären. Det är ju en hel vecka kvar! Våra hundar sköter sig rätt bra på scen och exemplariskt bakom scenen. Det är mycket väntetid, ibland i helmörkret i kulisserna, men de tycker att allt är kul på Scalateatern så de går gärna med på även detta. Vi har jätteroligt där allihopa, faktiskt.

På byggfronten är vi också i gång. Vi har städat som dårar förra söndagen och snart kan vi börja på riktigt även där nere. Just nu blir det förfärligt kallt i mitt rum eftersom Stefan har plockat bort min dörr som han ska kapa lite så att den funkar med det nya golvet som han ska lägga och som egentligen är innertaket till det nya caféet. ”Öppet hus” (”Tag der offenen Tür”) skojar han. Det är minus 15 där ute och jag har nu en dörr som inte räcker  hela vägen till golvet?!?

Jag försöker komplettera med bilder från Scalateatern och bygget snart.

Jana

Igår var troligtvis sista gången att trickträningskursen har fått frysa i ridhuset. Idag har vi fått besked om vår ansökan om EU-bidrag till en utbyggnad till upplevelsegård med café och labyrint. Det var positivt! Vi kommer att ha ett LEADER-projekt som resulterar i ett café med gästrum och ett större rum som man kan ha kurser i!

Danskurser, yogakurser, klickerkurser, allt är möjligt. Och ett godkänt kök så att ni kan få mat. Plus att vi kommer att plantera en labyrint av pilskott som kan användas till teateruppvisningar och som spökbana. Eller bara för att ha kul i. Labyrinter är hur kul som helst i sig. Kom ut till sommaren och njuta av allt det nya!

YIPPIEH! Otroligt mycket arbete under vår och sommaren men kul kommer det att bli. Har du tråkigt någon gång så är det bara att ringa. All hjälp tas tacksamt emot.

Jana ;-)

Några bilder hemifrån. Såhär såg det ut i Köln idag... 

    Rosenmontagszug. De Zoch kütt! En 7 km lång orm av 11 800 människor, 518 hästar, 128 festvagnar, 120 musikgrupper och dansgrupper. Första gruppen startade kl 10:49, den sista - prinsen med sitt hedersfölje - gav sig av ca kl 15:30. Det tar alltså nästan 5 timmar att titta på alla när de går förbi.

Det här kan alla Funkemariechen och det gör de timmar i sträck. De flesta kan också stå på axlarna och bärs så genom halva stan.

Det är hundratals hästar med i tåget. De drar stora vagnar, bär ryttare och hela musikkapeller med pukor och trumpeter och allt. Ingen fara alls för de flesta är ju utbildade tävlingshästar (hopp, dressyr etc), sa reportrarna.

I år var det ca 1,3 miljoner människor som stod och tittade på. Vilken publik! Man önskade att man bara hade hälften. ;-) 1,3 miljoner som står (!) i rusk, regn och snö och hejar och applåderar i fem timmar. Och de kommer tillbaka år efter år. Hur får man en sådan publik?

Det hela är egentligen ett föredomlligt exempel i positiv förstärkning. Här bjuds det inte bara på en fem timmars liveshow med musik, akrobatik, dans, hästar och kostymer utan det kastas dessutom godis och blommor hela tiden. Publiken går alltså hem med stora kassar fyllda med chokladkakor, karameller, blombuketter, nötter, apelsiner, praliner osv. Allt i allt ca 300 ton godis och presenter (mer än 700 000 chokladkakor, 200 000 askar med praliner, 300 000 buketter). Varje deltagare bekostar "kastmaterialet" själv...

Vi borde kanske börja kasta chokladbitar varje gång vår publik applåderar? Skulle det vara uppskattat? Shamanen har i alla fall försökt att dela ut nötter förra året men de flesta åskådare blev bara rädda. Man borde kanske kasta nötterna istället för att trycka dem i handen på folk. Fast publiken såg inte heller lycklig ut när shamanen kastade te. Verkar vara en inställningsfråga. Shamanen startar härmed en kampanj: "Mer Kölsch åt folket!"

Fler bilder från Köln

Jana

PS: DET HÄR ÄR BARA KÖLN! Där är tåget störst men samtidigt går liknande tåg i bl a Düsseldorf och Bonn (4 mil norr, resp 2 mil söder om Köln), nästan lika stora tåg med nästan lika mycket folk som tittar på. Plus massvis med mindre tåg i ALLA städer i Rheinland dagen före och efter Rosenmontag...

..är bara tvungen att lägga ut klippet igen :-)))..idag går karnevalståget hemma hos oss och imorgon är det Rosenmontagszug i Köln..

Ja, så såg det ut för 3 år sen..idag hinner vi inte mer med "skoj-produktioner". Hundarna har lärt sig en hel del genom åren (vad blyga de är på filmen ;-))

Ari-jeck

Snölabyrinten var ett fullträff! Inte bara att barnen OCH föräldrarna uppskattade att leta rätt väg i den, labyrinten är ju ett förträffligt verktyg när man arrangerar barnkalas och liknande. Ibland får barnen sitter och väntar på sin tur (eller värre: väntar på att alla andras turer ska avklaras ;-)) och då var det naturligtvis fantastiskt att kunna springa labyrint istället för att sitta och vänta. Ena gruppen

voltige..andra gruppen labyrint. Det gick också utmärkt att springa i labyrinten med korv i handen..(vi hade en rätt livlig grupp ;-)).

De sista barnen fick föräldrarna hämta ur labyrinten när det var dags för avfärd..

Resumé: vi kommer nu definitivt att bygga ett grönt pillabyrint på 2000 kvm. Vi var lite oroliga om folk skulle tycka lika mycket som vi om vår idé. Det är tänkt att vi ska kunna ta emot grupper eller familjer som kommer hit för att fika och leka i labyrinten. Sen ska vi kunna anordna teaterföreställningar och spökvandringar i den.

Än så länge ligger snön kvar men snart (förhoppningsvis) lossnar tjälen och då ska vi stoppa ner ett par tusend pilskottar i jorden. Det kommer bli mycket jobb (och vi tar gärna emot all hjälp vi kan få), men det kommer säkert att löna sig!

Jag ser fram emot våren!

Ari

Den här vintern hade det lönat sig..att gräva snölabyrint i december. Då hade även julföreställningarnas publik kunnat ha kul med den..men..men..bättre sent än aldrig.

Vi arrangerar ett barnkalas till helgen med trickuppvisningar, voltige och eldshow.. och nu även med kull-lek i labyrinten.

Labyrinten är förresten inte en labyrint med bara en väg utan en slags vilse-gård (Irrgarten på tyska eller maze på engelska) där man ska hitta rätt väg. Det är olika hjärnhalvor som blir stimulerade..

Det är inte helt lätt att hitta utgången i vår labyrint, Abbe har gått och letat i en kvart..sen gick jag och hjälpte honom. Vanda har också försökt, men hon, som annars är så tålamodig när hon ska klura ut nya trick, tröttnade på 5 sekunder och hoppade helt enkelt från gång till gång och ut ;-).

Abbes perspektiv av labyrinten:

Tack Eva och Sigurd, som hjälpte att skotta! Hoppas barnen ha roligt med labyrinten!

Ari

Han försöker verkligen se örnaktig ut ;-), Cowboy..han vill fortfarande sitta på armen så fort han ser mig, men har ganska svårt att balancera på halkiga overall-tyget. Det gör att han flaxar med vingarna, går långt ut på handen eller så lutar han sig mot mig. Jag vet inte om det är smart att träna så, men åtminston har det skapat stor förtroende mellan oss (han vet att jag stödjer honom om det blir för vingligt).

Dax att börjar med burträning på allvar, annars kan han inte följa med på husdjursmässan i april...

Ari (die einen Vogel hat)