Så här långt har vi kommit i "Cowboy-ska-sitta-på-min-arm-och-se-örnlikt-ut"-träningen...sitta på foten kan han nu och han försöker klättra allt högre, snart har han nog nått armen:-)). Sen är det bara att sätta sig på Hamar och se möjligst mongolskt ut (ifall vi sätter upp "Hästfolkets totem" en gång till;-))...och så lite styrketräning, han är tung, den där tuppen!

Hamar och jag, vi går fortfarande kurs en gång om månaden...en kurs i barockridning hos Kristoffer Dahlgren. Det betyder att jag en gång om månaden är tvungen att erkänna att Hamar och jag så gott som aldrig övar ridning och då får vi samma lektion en gång till. Det gör naturligtvis kursen mycket mindre spännande och inspirerande..

Jag trodde från början att kursen skulle sätta tillräckligt med press på mig, men tyvärr (eller tack och lov ;-)) struntar jag i vad andra tycker om Hamars och min utveckling..

I början fick vi kommentarer på att Hamar skulle följa bättre tygeln framåt nedåt. Den gången tog jag mig lite tid efteråt och har klickat fram beteendet (tog ungefär en kvart) med resultatet att Hamar fortfarande föreslar "hals lång" när han inte kan komma på nåt annat :-). 

Sen har vi inte mer övat så mycket...tills nu. För en vecka sen tog jag mig den där kvarten igen som det tar när man ska ändra Hamars beteende. Han följde inte höger skänkel tillräckligt bra för att kunna springa sluta i trav i förra veckans kurs.

Nu kan han det :-)), för nu har han begripit hur det känns i kroppen. Hamar bjuder nu gärna på böjning i bägge varv och det gör han dessutom i trav! För några månader sen hade jag en häst som tyckte pest om ridning (särskild på kurs, för då får man inte lära sig nånting på rätt sätt, dvs "klick-belöning). Men nu springer han gladeligen krusiduller i bägge varv under föreställning (8-meters-volt) utan att jag behöver använda tyglar (han har ändå i bästa fall kappson på sig, vi rider inte mer med bett numera..).

Under föreställningen igår bjöd han för första gången på en början till galoppiruetten..och även när vi bara springer med varandra har han börjat att hoppa och studsa och skaka huvudet. Han har så mycket mer kul och vilket uttryck han får då!

Nu, när Hamar BJUDER på rätt beteende, dvs böjer kroppen och travar, har jag tid att sätta mig till rätta och akta mer att jag inte stör honom. Det är mycket enklare om man inte är upptagen med en massa hjälper och det är nödvändigt när man ska trava på en minivolt utan sadel..;-)

Nu äntligen är jag inspirerat och vill gärna gå vidare med ridningen..det har bara tagit 3 år att komma igång igen, dvs att fatta hur man använder klickern i det hela..;-))

Ari

Ps: angående bilden: jag vet att Hamar borde länga halsen mer (eller alternativt trampa mera inunder sig), det kommer säkert snart, än så länge är jag glad att han FRIVILLIGT springer igen.. 

Idag var det inte så mycket publik :-((..därför hann Sigurd, som sitter vid ljusbordet, ta en hel del kort på föreställningen. Han kommer göra ett bildspel av de 140 kort som vi tyckte om..det kommer att ligga på hemsidan under föreställningen "Hästfolkets totem".

Vi hade ändå rätt kul när vi spelade, mycket tack publiken, som applåderade och var allmän livlig. Bättre med få personer som visar vad de tycker än med många som sitter knäpptysta och applådera helt vilt EFTERÅT.

Ni, som har tänkt att komma och titta på oss, vet nu att vi spelar bättre om vi hör publikens reaktioner, dvs att ni kan bidra till en lyckad föreställning!

Här följer några kort som ni kan titta på tills bildspelet är färdig...

Vi ska sätta upp en ny eldshow till kulturnatten i Karlstad..jag har lite idéer till detta och börjat bygga nya eldredskap. Förutom Janas drakrygg (som än så länge saknar veke och bärsele) har jag byggt eldhänder och två swingfacklor. Slöjd kan vara rätt kul, faktiskt!

Ari

Här kan man lära sig det ena och det andra :-))..framförallt att ha kul med träningen;-)

Ari

Då var det dax igen...ikväll spelar vi "Hästfolkets totem" igen. Det har varit ganska lång sommarpaus för totemfolket. Vi fick repa på det ordentligt, förvånansvärd hur många detaljer man kan glömma..

Hästarna dåremot har vilat sig i form, dvs de kan sina roller bättre nu. De är verkligen bra på att komma ihåg koreografier!

Socki kan allt utantill, Eva har full sjå att hänga med, för nu är han snabb! Hamar har förstått att jag bara jagar honom på låtsas..han har en rätt svår uppgift och ska först vara rädd för mig och i nästa scen följa och vara tillgiven. Det var rätt shizofrent för honom i våras men nu verkar han har fattat :-). Tristan tycker att han borde ha en större roll och börjar bjuda på konster. Det betyder att han klänga fast sig vid mig och gör ingenting själv längre, puh! Lille Wille som aldrig har spelat teater förr är med och bara följer de andra unghästarna. Gamle Trölli är som fortfarande den mest pålitliga hästen på scen och spelar hur bra som helst. Jag tycker bra om "åsnan" som Trölli själv har skapat...synd att han inte längre får spela mah-jongg med killarna.

Vi har spelat in det hela med 2 kameror och hoppas nu på att nån redigera materialet så att vi kan lägga ut det (det är bara prao-shamanen och jaktledaren som kan sånt). Hej och ho på er två! (:-)))

Ari

När vi repade "Hästfolket" igår kom det ett gallskrik från läktaren. Jana-shamanen som hade paus och tittade på, hade nästan trampat på en av igelkotterna!

Det bor flera stycken här på gården, de brukar hålla hus i hästtäcken, bakom toan och på gödselhögen. De verkar trivas med alla kattluckor och använder de flitigt. För nåt år sen var det bara en igelkott, sen skaffade han tjej (de satt tillsammans i hästtäckeshögen och fräste när jag skulle hänga upp täckena..) och nu har de även född upp ungar.

Igår träffade vi alltså en av de (man vet väl aldrig om det är herr eller fru igelkott) i teatern..än så länge på läktaren. Där låg han/hon och sov, omedveten om att det är farligt att ligga mitt i vägen i mörker..Sen vaknade han-gäsp-och försvann inunder läktaren.

Kan inte mer dröja så länge och han är med på scen ;-).

Ari