Nu är jag inte bara hemma igen men även online igen. Sigurd har lyckats få tag i ett nytt modem, vilket verkar vara svårt i sommaråskans Sverige.

Och så är (nästan?) allt undanstädat efter Sveriges största agilitytävling som råkade gå av stapeln i Skutberget i Karlstad. När vi började planera för en fyra-dagars-tävling räknade några få av oss med att det kanske skulle bli fler än 1 500 starter om dagen. Nu blev det 2 000 starter, dvs 1 000 ekipage, en ny rekord. Tävlingen arrangerades av sex klubbar från Värmland, ett län som hittills bara kunde betecknas som agilityöken. Det fanns några få oaser – Karlstad, Kil och Arvika – som brukade arrangera mindre tävlingar men annars var det här en vit fläck på agilitykartan. Jag tror att det har blivit annorlunda nu. ;-)

Bilden har jag förresten snodd från Anitas hemsida eftersom jag helt enkelt inte hann kidnappa en helikopter under tävlingen. ;-) Hur som helst var det mycket annat att göra veckorna innan och man hann knappt träna sitt eget djur. Lite trick som kanske behövs till teatern men definitivt ingen agilityträning. Sådant ska en funktionärshund kunna lösa med sin erfarenhet. Erfaren är min hund med sina tio år utan tvivel. Han är kanske inte så snabbt som han brukade vara och på kvällen är han minsann trött i benen så att han river en del i hoppklasserna, men huvudsaken är att funktionärshunden får komma ut och vara med ett tag istället för att vänta i bilen. Och vad gör funktionärshunden? Han tar alla kontaktfält (nu, äntligen!) och reagerar kanonbra på all handling. Vilken hund! Han tycker så mycket om agility. Finns inte mycket som är bättre, påstår han (som inte får spela frisbee). Tyvärr hänger funktionärsmatte inte riktigt med i svängarna och så får vi i alla lopp den nu så kallade ”standardvägran pga sabbat byte”. Det som man har fått lära sig är att man har en kanonhund som alltid ställer upp för en, vad man än gör. Eller visste jag det redan? Här har ni i alla fall ett kort på en överlycklig hund i en agilityklass där han för övrigt kom på sjuttonde plats av 123 med mina fem fel.

Det finns flera bilder till av en skrattande hund bland en massa hinder. Man skulle köra mycket mer agility. Fast kanske i mediumklassen. Lutar starkt åt en veteranklass med lägre hinder på den nästa inofficiella tävlingen i Karlstad. ;-)

Jana

 

Helena

26 juli 2008 18:23

Wilma gör tassen upp för en veteranklass :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om det inte märks ute så är det äntligen jul, känns väl mer som påsk eller midsommar. Moril har haft kul med sin lilla kalender och det märks tydliga skillnader på honom. När han tidigare har börjat smågråta när vi körde runt i stan – stan...

Sista gången vi är ute och tittar på barn i den här kalendern. Men inte sista gången för alltid. Moril har fått nya kompisar som kan tänka sig träffa honom igen och så hoppas vi att vi lär känna massvis med nya vänner i januari när brukshundklubbens ...

Hade egentligen tänkt mig en skola idag men hann inte riktigt med detta eftersom brukshundklubbens projekt kring flyktingintegration hade beviljats de ansökta pengarna. Så istället för att träna Picarden med barnen blev det lite info här och var och ...

Vi hade satsat på skolans lunchrast för att kunna titta på barn idag. Men när vi skulle iväg fick jag inse att stegen fortfarande fanns i bilen och att jag först måste plocka ut allt för att sedan sätta in hundgallret igen. Missade därför rasten med ...

      Än en gång var det fler barnmöten för matte än för hunden. Men det var sista gången i år, imorgon är det hundträning som gäller igen. Jag antar att det är lika lätt idag för er som det var för hunden så jag får hitta på något elakt ställe...