Ha, full fart på alla bloggar nu, med två stycken som ska redovisa en hel helg plus måndagkväll med repetitioner.

Här kommer en liten film från lördagen. Vi tränar olika scener med och utan djur. Kommer säkert att bli hur häftigt som helst sedan. När vi har kostymer på oss och slipper gå runt med alla möjliga improviserade solskyddshattar. Det var ca 30 grader i skuggan och mycket varmare ute i solen, vilket är förstås förklaringen till dessa konstiga kameravinklar (kameran trivs inte bra i solen, den går sönder då).

Hier haben wir ein bisschen Krabat geübt. Die komische Bildqualität liegt daran, dass man nach wie vor mit Sigurds alter Digitalkamera aufnimmt, und die komischen Einstellungen liegen daran, dass die Kamera nicht in die unglaublich heiße Sonne wollte.

Jana

Eller bättre sagt: Svana- Anki- Ari-träning...alla tre damer (;-)) i sina bästa år med en del erfarenhet i bagaget.

Så här är läget: jag (Ari) behöver till "Krabat"-föreställningen en inkörd häst som ska dra en vagn in på scen, stå stilla där och på en signal gå ut igen. Hästen får ha med sig en kusk (naturligtvis, tänker man..fast det inte är så självklart här på Isgård).

Det betyder i klartext att Svana, som förra året fick lära sig att sparka med framhovarna och stegra sig nu ska bli inkörd. Kan icke vara så svårt, tänkte jag. Svana är 20 år, snäll och sansad, är riden på akademiskt sätt och kan därmed alla hjälper. Det svåraste skulle nog vara att Anki skulle komma ihåg hur man klär på en körhäst (massvis med remmar och spännen, både fram och bak).

Men redan i början av inkörningen gick det inte alls som jag förväntade mig. Svana kunde nämligen inte bli tomkörd än, hon bara vände och snurrade och tittade oförstående på oss. Under några träningspass lärde hon sig detta och även att dra runt ett däck (besvärligt i början, snören längs med benen och motstånd framför bringan..). Sen var alla överens om detta och Anki kunde köra runt med Svana och däcket på hela gården. Där hade vi fått tillbaka den hästen som på lättaste hjälper utför allt man önskar sig.

Kanon, tänkte jag, nu behöver Svana bara lära sig att även rockarden är fullständig ofarlig och vi kan ge oss ut på picknick-turer, Svana, Anki och jag.

Så fel jag hade! Visserligen har hästen akcepterat vagnen och vi kunde gå runt i paddocken med Anki framför Svana och mig bakom vagnen med tyglarna. Men när vi skulle sätta ihop allt hästen hade lärt sig, går själv framför däcket + drar en vagn, hände det. När Svana stod inspänt och jag gav signalen till avfärd gick hästen inte alls fram utan bara stod där som fastklistrad. När jag manade på henne började hon backa (med vagn, grrr). Jag blev lite stressad, man vill ju inte bli inklämd mellan vagn och staket eller att det hela viker ihop sig.

Ok, tänkte den dumma crossover-tränaren som jag fortfarande kan vara, jag måste nog ha med en piska för att hästen ska sätta igång. Hämtar piskan, smackar på..och..Svana stegrar sig!! Jag har inte slagit henne utan bara gjort det vi gjorde i alla år för att sätta igång en häst..och klok som man är slutar man ju inte där utan testar ett par gånger till med samma resultat!

Först då tog jag en paus för att fundera lite. Varför går hästen inte framåt? Fattar hon inte mina signaler som vi har använt tusentals gånger fast inte i denna situation? Skulle det verkligen vara så svårt för henne att transferera redan inlärda hjälper?

Medan Anki och jag stod var för sig och funderade och Svana stod fortfarande inspänt framför vagnen hände det nånting. Svana började öppna och stänga munnen, hon gjorde "fisken". Hennes första trick som hon hade lärt sig när hon stod i sjukbox och hade tråkigt. Hon funderade tydligen också och började erbjuda inlärda trick..som "fisken" och (kan det verkligen vara så?) "stegringen". Tänk, om det inte ens är någon protest när hon står på bakbenen?

Ok, vi tänkte om..Anki hämtade klickern och vi bara inväntade (inga hjälper alls) att Svana skulle åtminston luta sig framåt. Det tog tid tills hon vågade prova sig fram igen, det hade tydligen varit för mycket press innan :-(. Men efter ett par minuter kom de, de första tvekande stegen framåt. KLICK, MAT!

Efter typ 10 klick gick det vägen..nu går hon gladeligen fram med vagnen bara vi inte använder de gamla signalerna. Men även detta kommer säkert att gå i framtiden. Svana behöver bara lite tid på sig.

Jag kände mig väldig dum efteråt. Efter allt jag hade lärt mig ramlar jag fortfarande tillbaka i gamla beteendemönster..hästen går inte framåt-hämtar piska. Och ännu bättre, vi var ju två personer, även Anki hade hamnat i samma tänkandet.

Det är verkligen otroligt vilken tid det tar att förändra beteenden. Särskilt beteenden som blev positiv förstärkt tusentals gånger. 99 procent av alla hästar man hade lärt på detta viset hade ju gått framåt (resterande 1 procent var stöniga, dumma åsnor!).

Jag skäms. Det enda positiva: jag märker att jag tar pausen allt snabbare när någonting inte funkar. Endast när jag börjar TÄNKA kan jag ändra invanda beteenden.

Tillägg: Det är inte första gången jag kör in en häst och jag vet att vi borde ge ut oss på grusväger med Svana, vagn och gärna ett par andra hästar. Där är det ju mycket enklare för hästen att tänka framåt. Men..vi bor utmed en trafikerad väg, jag vill inte hamna bredvid en långtrådere med en häst som bara är en aning otrygg med vagnsituationen.

Ari