Nu är vi tillbaka från fjället och jag kan dra ett litet resumee:

Vi har haft riktigt kul på våra turer! Även om vi var oensa om träningsupplaget från början. Jag tyckte nämligen att det visst ska tränas draghundar här med all slit det innebär (tex långsama turer med mera belastning). Vanda tyckte att hon absolut inte behövde träna utan bara susa fram i full fart. Abbe är tack och lov med på allt, oavsett hastigheten. Jag gav mig i alla fall för de och tänkte: ok då, vi kan lika väl köra korta, vilda sprintturer (lite besviken, för jag hade planerat lååånga färder genom fjällvärlden...).

Vi hade alltså endast tränat sprintdistanser (upp till 1 mil) med cykel och dessutom endast i Värmlands lagom kuperade terräng. Jag var bra inställd på att bara åka små testturer med slädet.

Så här har det blivit: dag 1- en rusande start (brutit en meda, heter den så, slädens skida??) och sen 1,5 mil med bra hastighet, därav minst 2 km genom djupsnö. Hundarna har dragit för fullt, även med belastning!

Dag 2: upp på Storfjället, djup snö och endast uppförsbacke. Vi gav faktiskt upp det projektet och åkte i full fart 1 mil runt Kalven istället.

Dag 3: Långtur över Näsfjället. 4 timmar tog det och det var på gränsen till det vi klarar av..tänkte jag, när jag såg lille Abbe ge upp och bara sätta sig i snön och inte ville mera vidare (på ditåt-vägen förstås). Vägen hemåt gick sen som en dans, de hade vilat upp sig uppe på fjället! Sista kilometern var det full fart mot stugan!

Dag 4: 2 turer-en i gryningen 8 km över en mosse och på vägen hem ett par kilometer till bara för skojs skull. Och då hände det: mina "otränade" hundar drog mig i god fart hela vägen upp på en backe utan att jag hade en chance att hjälpa de. Med tanke på slädens vikt, packningen och framförallt det jag väger är det inte så illa. De drar mer än dubbelt så mycket de väger själv!

Jag är väldig imponerad av mina hundar! De har blivit rätt rutinerade och har hur kul som helst. De är alltid motiverade, även om det tar emot. Ni borde se oss när vi rusar fram i skooterspåren.. slädet hoppar över guppar och det är svårt att balansera det. En gång hade jag nästan ramlat av!

Stort TACK till Abbe och Vanda, det var jo faktiskt de som har hittat på draghundsgrejset!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om det inte märks ute så är det äntligen jul, känns väl mer som påsk eller midsommar. Moril har haft kul med sin lilla kalender och det märks tydliga skillnader på honom. När han tidigare har börjat smågråta när vi körde runt i stan – stan...

Sista gången vi är ute och tittar på barn i den här kalendern. Men inte sista gången för alltid. Moril har fått nya kompisar som kan tänka sig träffa honom igen och så hoppas vi att vi lär känna massvis med nya vänner i januari när brukshundklubbens ...

Hade egentligen tänkt mig en skola idag men hann inte riktigt med detta eftersom brukshundklubbens projekt kring flyktingintegration hade beviljats de ansökta pengarna. Så istället för att träna Picarden med barnen blev det lite info här och var och ...

Vi hade satsat på skolans lunchrast för att kunna titta på barn idag. Men när vi skulle iväg fick jag inse att stegen fortfarande fanns i bilen och att jag först måste plocka ut allt för att sedan sätta in hundgallret igen. Missade därför rasten med ...

      Än en gång var det fler barnmöten för matte än för hunden. Men det var sista gången i år, imorgon är det hundträning som gäller igen. Jag antar att det är lika lätt idag för er som det var för hunden så jag får hitta på något elakt ställe...