Nu är vi tillbaka från fjället och jag kan dra ett litet resumee:

Vi har haft riktigt kul på våra turer! Även om vi var oensa om träningsupplaget från början. Jag tyckte nämligen att det visst ska tränas draghundar här med all slit det innebär (tex långsama turer med mera belastning). Vanda tyckte att hon absolut inte behövde träna utan bara susa fram i full fart. Abbe är tack och lov med på allt, oavsett hastigheten. Jag gav mig i alla fall för de och tänkte: ok då, vi kan lika väl köra korta, vilda sprintturer (lite besviken, för jag hade planerat lååånga färder genom fjällvärlden...).

Vi hade alltså endast tränat sprintdistanser (upp till 1 mil) med cykel och dessutom endast i Värmlands lagom kuperade terräng. Jag var bra inställd på att bara åka små testturer med slädet.

Så här har det blivit: dag 1- en rusande start (brutit en meda, heter den så, slädens skida??) och sen 1,5 mil med bra hastighet, därav minst 2 km genom djupsnö. Hundarna har dragit för fullt, även med belastning!

Dag 2: upp på Storfjället, djup snö och endast uppförsbacke. Vi gav faktiskt upp det projektet och åkte i full fart 1 mil runt Kalven istället.

Dag 3: Långtur över Näsfjället. 4 timmar tog det och det var på gränsen till det vi klarar av..tänkte jag, när jag såg lille Abbe ge upp och bara sätta sig i snön och inte ville mera vidare (på ditåt-vägen förstås). Vägen hemåt gick sen som en dans, de hade vilat upp sig uppe på fjället! Sista kilometern var det full fart mot stugan!

Dag 4: 2 turer-en i gryningen 8 km över en mosse och på vägen hem ett par kilometer till bara för skojs skull. Och då hände det: mina "otränade" hundar drog mig i god fart hela vägen upp på en backe utan att jag hade en chance att hjälpa de. Med tanke på slädens vikt, packningen och framförallt det jag väger är det inte så illa. De drar mer än dubbelt så mycket de väger själv!

Jag är väldig imponerad av mina hundar! De har blivit rätt rutinerade och har hur kul som helst. De är alltid motiverade, även om det tar emot. Ni borde se oss när vi rusar fram i skooterspåren.. slädet hoppar över guppar och det är svårt att balansera det. En gång hade jag nästan ramlat av!

Stort TACK till Abbe och Vanda, det var jo faktiskt de som har hittat på draghundsgrejset!