I flera år – närmare sagt ca 11 år - har jag haft ett hundprojekt som pågick lite i smyg. Ingen som visste om det i början eftersom det påstods vara en ”ful grej” som jag skulle lära hunden, det på den tiden man lyssnade på allt prat om ledarskap osv. På senare tid var det helt enkelt inte så viktigt längre och kändes inte riktigt som projekt heller. Det fanns massvis med andra grejer som hunden skulle lära sig och det här hamnade lite utanför.

Och just när man inte bryr sig längre och tror att hunden aldrig kommer att lära sig då fattar han. För två veckor sedan kom han äntligen på tanken att hoppa upp på soffan! I alla dessa år har jag bett honom hoppa upp, lockat honom, sagt till honom, gett honom godis för att han kom fram. Då och då kunde han faktiskt hoppa upp och ligga en liten stund och bli klappat men han har aldrig kommit på tanken själv. Nu har han kommit på att det är mysigt i soffan och med en gång kan han ligga där dagarna ut. Han tycker det är så skönt. Första gången jag hittade honom på soffan när jag kom in blev jag så glad att han fick en egen soffbit direkt. Min soffa består av fem delar varav två står på andra sidan bordet och de är nu Hathils soffa med Hathils filt på. Det fattade han och där sover han nu på nätterna. På morgonen kommer han över till min säng och kryper in där:

Somliga har redan gått upp medan andra har bestämt sig att vänta på frukost  

För övrigt håller vi på för fullt med allt, därav bloggtorkan. ;-) Under sportlovet verkar alla teatrar ha rep hela dagen, vilket betyder att man repar på för- och eftermiddagen olika program med Mimulus och på kvällen repar hundarna med Värmlandsteatern. Där börjar det dra ihop sig till premiär och jisses vilken stor produktion det är. Vi lantisar med våran lilla ladugårdsteater är ju inte van så mycket folk på scen och ännu mer bakom scen. Wow! I början av veckan var det lite kaotiskt men det tar sig och blir hur bra som helst till premiären. Det är ju en hel vecka kvar! Våra hundar sköter sig rätt bra på scen och exemplariskt bakom scenen. Det är mycket väntetid, ibland i helmörkret i kulisserna, men de tycker att allt är kul på Scalateatern så de går gärna med på även detta. Vi har jätteroligt där allihopa, faktiskt.

På byggfronten är vi också i gång. Vi har städat som dårar förra söndagen och snart kan vi börja på riktigt även där nere. Just nu blir det förfärligt kallt i mitt rum eftersom Stefan har plockat bort min dörr som han ska kapa lite så att den funkar med det nya golvet som han ska lägga och som egentligen är innertaket till det nya caféet. ”Öppet hus” (”Tag der offenen Tür”) skojar han. Det är minus 15 där ute och jag har nu en dörr som inte räcker  hela vägen till golvet?!?

Jag försöker komplettera med bilder från Scalateatern och bygget snart.

Jana