Egentligen hade jag bestämt att det skulle dokumenteras hur fint Hamar följer mina händer i sidled. Han kommer, skapar en mjuk kontakt med bogen och höften och sedan dansar vi. 3 steg åt vänster, 1 åt höger, 2 åt vänster, 5 eller mer i högre fart mot höger och så vidare. Kul med en så stor danspartner!

Men när kameran kom fram började jag tänka på hur det ser ut, hur bra det måste bli om vi filmar, var kameran skulle vara och så blev jag lite osams med Jana. Sånt gillar inte Hamar. Om vi är såna tänker inte han vara med...så han gick och slappade nån annanstans :-(.

Tack och lov blir jag inte längre särskilt irriterad när sånt händer. Det är väl klart att Hamar inte ska TVINGAS att leka med mig.

Jag gick alltså och öppnade grinden för Björk, som hade otåligt sprungit fram och tillbaka så länge vi höll på med Hamar (dvs inte länge alls ;-)). Björk bryr sig inte så mycket om kameror, hon dansade samma mönster som Hamar skulle ha gjort (tyvärr hann jag radera det på filmen, grrr).

Hamar stod och tittade på och började att spela lite fotboll själv..sen hälsade han på Björk (olika flockar, de här två brukar inte ha närkontakt)...och sen följde han med det som Björk gjorde. Plötsligen hade jag två fotgående hästar :-)).

Det gick över förväntan bra att jobba med bägge samtidigt. Jag var lite rädd att de skulle börja bli avundsjuka och gräla med varandra om vem som är snabbare och sånt.

Kul var det, vad bra att jag inte insisterade och hittade på nåt positivt istället för att koncentrera mig på det som inte funkade. Jippie!

och..just det..jag sitter som en kratta, har inga ridmuskler längre..;-))