Åren går fort när man har kul! Vips är det dags igen för en ny adventskalender. Moril är nu tre år och det här kommer att bli fjärde kalendern han får. Vi har hittills alltid haft ett träningstema, saker som han behövde lära sig just det året. Första året blev det miljöträning, andra året lärde han sig tricks, tredje året skulle han visa upp dem i olika miljöer.

Även i år tar vi tag i något som lilla vovven behöver lära sig. Signalkänslig som han är, är han väldigt bra på hundspråk men han tycker att det är lite svårt att uppfatta vad människor menar med sitt kroppsspråk. Han har inte fattat att folk gör omedvetna rörelser, rör sig och står på ett omedvetet sätt och att blickar och rörelser inte betyda samma sak som på hundspråk. Han har lärt sig att vissa inte menar det de så tydligt säger till honom. Han vet nu att han behöver exempelvis inte ta pappas morrningar och hot på allvar. Men det finns en sorts människor som är supersvåra att förstå och det är barn. De gör i princip alla saker som en hund kan uppfatta som hotfullt, oftast flera samtidigt. Moril har alltså svårt för barn och behöver öva på dem.

I årets kalender ska vi därför ut till platser där det förhoppningsvis finns barn. Ni kan hänga med som vanligt och gissa var vi har varit. Skick ett mail med svaret till jana@mimulus.se, den som har flest rätta svar vinner i år en julig presentförpackning med Aris hemgjorda tvålar. Och här kommer

Lucka 1: Lilla huset på ?

Vi började med ett enkelt ställe (titta noga på bakgrunden!) där det säkert skulle finnas barn. De gick dock nästan allihopa när vi kom. Bara en liten overall kvar som satt i sin gunga och som tyckte att Picarden var spännande medan Picarden tyckte att overallen var tråkig. Vovven spanade hellre in en Golden som lekte en bit bort och körde kontaktövningen emellanåt eftersom det fanns köttbullar att hämta.

Dagens träning räddades av ett gäng flytkingbarn som mot alla fördomar inte alls var hundrädd utan jättenyfiken på Picarden. Tyvärr kunde de inte så mycket svenska än, hade bara varit här i fyra dagar och "Stanna där!" hade inte förekommit i undervisningen än. Så var det vovven själv som tog till internationella avståndsökande signaler som snabbt uppfattades. Suck. Inte alls som planerat. Men ingen var arg eller ledsen och vi återvände snabbt till köttbullköret. Personalen bad till och med om ursäkt att killarna inte hade fattat vad jag menade, vilket förstås inte hade behövts. Jag förklarade vad vi gjorde där men hann tyvärr inte berätta om Brukshundklubbens nya projekt "Bästa vänner" som går ut på att förhindra just sådana här situationer. Hur som helst tittade vi på lite till och konstaterade att vi hade träffat mer barn än vi hade väntat oss i lucka 1.

/Jana + Moril

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om det inte märks ute så är det äntligen jul, känns väl mer som påsk eller midsommar. Moril har haft kul med sin lilla kalender och det märks tydliga skillnader på honom. När han tidigare har börjat smågråta när vi körde runt i stan – stan...

Sista gången vi är ute och tittar på barn i den här kalendern. Men inte sista gången för alltid. Moril har fått nya kompisar som kan tänka sig träffa honom igen och så hoppas vi att vi lär känna massvis med nya vänner i januari när brukshundklubbens ...

Hade egentligen tänkt mig en skola idag men hann inte riktigt med detta eftersom brukshundklubbens projekt kring flyktingintegration hade beviljats de ansökta pengarna. Så istället för att träna Picarden med barnen blev det lite info här och var och ...

Vi hade satsat på skolans lunchrast för att kunna titta på barn idag. Men när vi skulle iväg fick jag inse att stegen fortfarande fanns i bilen och att jag först måste plocka ut allt för att sedan sätta in hundgallret igen. Missade därför rasten med ...

      Än en gång var det fler barnmöten för matte än för hunden. Men det var sista gången i år, imorgon är det hundträning som gäller igen. Jag antar att det är lika lätt idag för er som det var för hunden så jag får hitta på något elakt ställe...