Ja..då finns han inte längre..den enda fågeln som jag lärde känna i hela mitt liv. Cowboy, Brahma-tuppen, som jag föll för redan när han var kyckling. Han hade så roliga benfjäder, han såg ut som en cowboy i chaps:

2008 var han den enda tuppkyckling som överlevde (de andra kycklingar blev uppäten innan vi hann stänga in de i hönshuset).

Våren 2009 hade gammeltuppen tröttnat på konkurrensen och jagade stackars tuppkyckling dag in och ut..fast..han var nog ingen kyckling längre. Jag tyckte så synd om honom och släppte ut honom ur hönsgården.

I början endast när vi kunde ha koll på honom:

  ..och för säkerhets skull (vi var väl lite rädda att han kunde bli lika argsint som gammeltuppen) lärde vi honom att ställa sig på en tröja..

..den vägen var det..han tyckte vi var skojiga..vi tyckte att han var duktig. Cowboy var med på allt möjligt. Han hjälpte till att bygga teater-entrén, var med när vi tränade hästar och åkte med mig till Stockholm för att vara med på TV.

2010 tröttnade vi på att vi fick stänga in honom i hönsgården innan teaterföreställningarna (annars trängde han med hästarna framför ingången och höll på att bli nedtrampad).

Cowboy fick helt enkelt uppträda också och vara med oss när vi spelade. Det var det han verkligen gillade..vara med bakom scen och värma upp med Zara innan de dansade. Han var så proffessionell och så gullig!

Hästfolkets totem var populärt också..fast han bara fick spela de första 5 minuterna..men därefter satt han ju i sitt alldeles eget bo på scen och var med endå..

Den här vintern tillbringade Cowboy tillsammans med de andra hönsen och gammeltuppen i hönshuset. Visserligen blev han jagad av gammeltuppen då och då..men han var rätt duktig att gå undan..

..trodde jag..

..tills jag hittade honom liggandes på sidan en morgon för 2 veckor sen. Jag tog honom, ställde honom på fötterna..och han var helt vanlig igen. Men bara i några dagar..sen låg han igen och blev dessutom misshandlat av gammeltuppen.

Jag hämtade in honom till oss och han fick bo i lillrummet bredvid köket. Det verkade gå bättre och bättre med honom. Han var nyfiken, tiggde mat och lekte med ballonger. Jag började planera en egen hönsflock bara till Cowboy som skulle bo i en liten hönsvagn som man kunde rulla in i teatern.

Då dog han bara under natten..

Vi alla är väldigt ledsna, han var så charmig och social. Hoppas han har det bra där han nu är..

..jag saknar Cowboy..

Ari

 

Sandra

17 januari 2011 23:12

Jag beklagar sorgen!!! :( Mina tankar går till er och till Cawboy som verkade vara en underbar indivd!

http://sandrahastochhund.filosoferar.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om det inte märks ute så är det äntligen jul, känns väl mer som påsk eller midsommar. Moril har haft kul med sin lilla kalender och det märks tydliga skillnader på honom. När han tidigare har börjat smågråta när vi körde runt i stan – stan...

Sista gången vi är ute och tittar på barn i den här kalendern. Men inte sista gången för alltid. Moril har fått nya kompisar som kan tänka sig träffa honom igen och så hoppas vi att vi lär känna massvis med nya vänner i januari när brukshundklubbens ...

Hade egentligen tänkt mig en skola idag men hann inte riktigt med detta eftersom brukshundklubbens projekt kring flyktingintegration hade beviljats de ansökta pengarna. Så istället för att träna Picarden med barnen blev det lite info här och var och ...

Vi hade satsat på skolans lunchrast för att kunna titta på barn idag. Men när vi skulle iväg fick jag inse att stegen fortfarande fanns i bilen och att jag först måste plocka ut allt för att sedan sätta in hundgallret igen. Missade därför rasten med ...

      Än en gång var det fler barnmöten för matte än för hunden. Men det var sista gången i år, imorgon är det hundträning som gäller igen. Jag antar att det är lika lätt idag för er som det var för hunden så jag får hitta på något elakt ställe...