De flesta tror nog att det ligger mycket jobb bakom en show eller en föreställning med djur. Man tänker då att träna in trick eller nummer och vänja djuret vid ljud, ljus och publik. Att man oftast behöver vänja djuret vid andra djur som ska vara med tänker många inte på. Än mindre kommer man på tanken att svåraste konsten som djuret ska lära sig är att stå bakom scen och lugnt vänta sin tur. Eller att det kan vara svårt att välja godissort till djuret: Det man har i fickan ska vara precis lagom gott. Inte så gott att djuret inte kan koppla av under en 90 minuters föreställning men inte heller så tråkig att djuret sticker iväg för att dammsuga golvet efter godbitar som andra kan ha tappat.

Fler problem som man troligtvis inte har på andra teatrar.:Ena skådisen höglöper och distraherar motparten aningen i en väldigt tragisk scen eller två av skådisarna har snabbrastats i en kardborreplantage 5 minuter före premiären och har nu en ny kostym. Allt det där är faktiskt jättekul att klura ut och roligt att tänka på, speciellt när man vet att publiken anar kanske det ena och det andra men inte allt.

Idag har vi börjat med något nytt som publiken på Annie inte kommer att förlora en tanke på. Hathil ska inte bara träna på sina uppträdanden hemma, vänja sig vid en ny scen och repa allt tillsammans med Moa. Han ska även stå ut med att få klorna slipat:

Han brukar gå omkring med rätt långa naglar och de flesta bryr sig inte men nu ska han spela med Moa som han har börjat älska. Det betyder att han är mycket på och då har han en tendens att slå med tassarna, vilket kan leda till rivsår speciellt om offret inte har jeans på sig utan en kjol. Klippta klor är ju kortare men fortfarande ganska vass och därför slipas Hathils klor med maskin. Runda, korta och fina!

Jana

PS: Probleme, die ich früher noch nicht hatte (Bodo Wartke)