I det här vädret har hunden helt klart supertråkigt. Vi har hittad på en del jättesvåra tricks som sedan ska ingå i voodooprogrammet men tydligen vill han gärna göra något annat också. Han brukar komma fram till mig med olika leksaker ju efter om han hellre vill leka eller ha godis. Oftast kommer han med en minimjukismonster ( ”Das Nessie”) som man ibland kan byta mot en tuggpinne. Annars har han en lika liten mjukismus (”Das Mäuschen”) som man kan gömma och kasta runt och ha allmänt kul med. Das Mäuschen har han snott när jag packade ihop mina grejer för att flytta till Sverige. Han fick behålla den under förutsättningen att han skulle vara försiktigt med den. Det har han varit i flera år men nu börjar ögonen att ramla ut.

De flesta andra leksaker som han verkligen tycker om och som han har riktigt kul med är undanstädade så att de inte går sönder ”av sig själv” när Hathil är ensam hemma. Utöver Das Nessie och Das Mäuschen finns ett sockdjur, ett jeansben, någon boll och två träpinnar fritt tillgängligt i Hathils leksakslåda men allt det där är jättetråkigt. Han plockar ut leksakerna ibland för att komma åt Nessien som oftast ligger längst ner men träpinnarna har han aldrig rört.

Dessa träpinnar ligger där i stort sett bara därför att jag inte vet var jag ska ha dem annars. Det är sådana sopkvastpinnebitar som man har för att lära in apportering och dem fanns med någon gång i en säck med hundmat. Lydnadsfantasten jag är har jag plockat fram den ena för att träna in apporteringen inför KM:et för nästan två år sedan och sedan dess har dem legat här.

Man kan alltså räkna ut att mina ögon blev stora som tefat igår när han kom fram med den helt oanvända apporten. Vill han träna lydnad nu? Ingen aning, men jag var i alla fall till lags och vi klickade lite klass 1-apportering. Mål: Att inte kasta sig över den så fort den kommer fram (man kan skrämma tävlingsledare när man hoppar på dem för att slita apporten ur handen hos dem) och sedan hålla den utan att göra en massa tändstickor. Det mesta kom han faktiskt ihåg och han gjorde sitt bästa även när Ari kom in, skrattade ut oss för den där ”tråkleken” och försökte att få honom att hålla apporten rätt. Apportering... Ganska roligt, men ändå lite konstigt, tyckte jag.

Imorse kom han med apporten igen! Han tycker om att träna med den nu. Dessutom har han plockat fram en halsband som Vanda har glömt här (alltså ingen "promenadhalsband").

Jag brukar vara rätt så bra på att läsa min hund (och sedan är han ju rätt så duktig på att uttrycka sig) men just nu fattar jag ingenting. Vad är det och varför gör han det? Tycker han att trickträningen är för svårt? Vi har börjat med något nytt igår där det är svårt att hjälpa honom och jag tänkte att han kunde klura ut det själv. Jag tyckte att det skulle vara roligt för honom att få tänka lite igen. Och så börjar han med lydnad?!?

Jana

Mein Hund trainiert freiwillig Apportieren und ich habe keine Ahnung, wieso. Diese Apportierdinger liegen hier seit fast zwei Jahren so gut wie unbenutzt rum und plötzlich kommt der Teddy damit an und will spielen. Dann lacht er glücklich, wenn er damit üben darf. Wir üben "Nicht aus der Hand fetzen" und "Festhalten ohne Streichhölzer zu machen", also nichts Spannendes. Eigentlich nur Stillsitzen.

Komisches Tier, warum tut es das auf einmal? Ist der neue Trick, den wir gestern abend angefangen haben, zu schwer und mein Hund hat keine Lust nachzudenken? Müssen wir jetzt Unterordnung üben, weil mein Hund zu faul zum Denken ist? Oder macht ihm das ganz plötzlich Spaß? Warum nicht jeden beliebigen anderen Trick vorführen? Warum ausgerechnet jetzt ausgerechnet Apportieren? Ich habe nicht die leiseste Ahnung.