För ett år sedan hade jag ju – efter ett katastrofalt misslyckande med projektet ”Skall under stimuluskontroll” – börjat med ett projekt som hette ”Tyst Hathil”. Av någon anledning glömdes projektet dock bort innan det kunde avslutas med resultatet att jag håller på att bli döv.

Nu hjälper det kanske inte särskilt mycket att jag tycker om att skälla tillsammans med min hund. Det är skitkul och därför gör vi det då och då. Han börjar skälla, jag hänger på, vi skäller båda två samtidigt eller byta av varandra och sedan skrattar vi ihjäl oss. Det får jag sluta med!

Slutskälld? Menar du det? På riktigt?

Istället tar vi en ny termin med ”Tyst Hathil”. Godisskålar och klickrar är utplacerade över hela rummet och man får verkligen hoppas att hunden som brukar sno allt som inte är högre upp än 1,60 m inte kommer på att ta för sig själv. Jag har börjat med det hela för en minut sedan och klickade för att hunden låg lugnt i sin bur. Jag hade dock missat att hunden höll på att somna utan koll på omgivningen så att klicket resulterade i en mindre hundexplosion: VAD? VAR? VAD HÄNDER?? VAR FINNS GODIS???

Andra gången kastade jag en godbit utan att klicka som hunden – som hade somnat om – fullständigt missade.

Ska se hur det blir...

Jana

Kl 12:19 - Kom just på att jag också brummar och morrar omedvetet när hunden gör det. Kan inte heller gå förbi en fårflock utan att bäa med dem. Ska sluta med det...