Ulrika

28 december 2008 17:52

Hej!
När jag läste ditt inlägg om den olekande Hamar, kom jag att tänka på en del av mina dramaelever, nämligen dem med autism. De leker inte heller av sig själv i början. Deras lek har lossnat i att jag har hittat någon zon som de är säkra i och lekt i den. Så från att bara vicka lite med fingret i tur-tagningslekar brukar de utvecklas, så fort de förstår turtagning och hittar sin kropp och rörelse blir de vilt gastande, flaxande, skrattande och livade människor.

Jag tror att hästar också kan det där med turtagning. Olika lätt för olika individer, som med alla. Jag hade en häst som älskade att leka rätt över. Jag skulle stå i mitten, i en ganska smal del av hagen och han skulle försöka springa förbi. Jag stod och hoppade fram och tillbaka och han försökte finta mig. När han såg ett glapp, rusade han förbi mig och vände 180 grader för en ny omgång, ända tills jag ställde mig stilla. Då kom han fram och stoppade huvudet i grimman.

Så kanske kan det vara någon slags "Följa John" som passar Hamar? Om han följer dig baklänges och i sidledes, så kan han ju få följa dig. Det är ju enklet för honom, om han sedan börjar gå som du, i takt, så kan du göra hoppsasteg, eller bakåt-sidledes- andra hållet-trixigheter som han får anstränga sig för att följa. Det är något som mina hästar tycker är roligt. Därefter brukar jag låta hästen vara "John" och jag föjer. Ibland kan det innebära väntan och ibland kan man bli från sprungen, men oftast funkar det lätt.

Jag vet inte om jag svarat på det du tänkte, men vill gärna veta hur det går för er!

Ha det fint!

ari

28 december 2008 18:31

VAD SPÄNNANDE, ULRIKA! Jag vill gärna veta mer om turtagningslekar..och jag ska definitivt försöka ledar-följer-leken (jag skrev om det i AND-forumet ;-))! Jag tror att jag går ut bums direkt och testa..Jag är sååå glad för ditt svar! TACK!!

Ulrika

28 december 2008 18:52

Hej, tack och tusan, för jag skrev ett långt svar om turtagning och att jag att jag alltid velat att mina hästar sku kunna lägga sig och sitta i dialog med mig, men att jag inte kommit dit och att bilderna ser så fina ut.
Men jag hade fel spamkod och allt försvann och nu ska jag ta hand om hästarna. Turtagning är ett begrepp jag lärt mig från mina studier i pedagogik. Det är när man turas om i leken med att leda och delar ansvar för att leken ska flyta. Från den enklaste formen "Tittut"-lekar med små barn, "Sicken blås" där man petar varandra i magen omväxlande, dansa många och följa varandras rörelse omväxlande till exempel. Turtagning är en oftast outalad intuitiv överenskommelse om lek, som jag tror kommer spontant när vi öppnar oss. Ibland är det svårt att hitta ingången till leken. Då ska man inte kämpa och få kramp, för då går leklusten förlorad. Bättre då att leka annat, leka med annan eller vila, samman eller var för sig. För det är också turtagning vila och lek, lek och vila.

Jag ska kolla ADN-forumet, men nu analoga hästar kallar!